Tiden

Inte är det mycket tid för reflektion detta jullov. Mina barn har nu förvärvat förmågan att kunna vända dygnet. Såvida jag inte själv kliver upp och väcker dem kan de sova hur länge som helst. Och barn som vaknar halv tio stannar uppe länge. De stannar uppe så länge att mamman inte är klar med plock och disk och redo för soffan förrän vid tolvtiden på natten.

Jag tänker ofta på hur fort tiden går. Mina stora, fina. Det var ju nyss som de klev upp före fan på morgonen och man inte fick sitta tre sekunder på toa själv. Nu låser jag dörren och ropar att jag vill vara ifred ifall de får för sig att någonting väldigt nödvändigt behöver utredas just de minuter jag inte är till hands. Jag ser filmsnuttar på dem från tiden innan vi flyttade från Pellehuset. För mig känns det som alldeles nyss. Själva skrattar de högt och generat. Det var ju evigheter sedan.

Tiden går så fort att det skrämmer mig. Lyckan jag känner nu skrämmer mig. Kan jag bli en sådan som är medelålders, skaffar en nyare bil och inte alltid lever i kaos. Kan det straffa sig att våga tro att det bär? Jag älskar var och en av dessa dagar, var och en.

Annonser
Explore posts in the same categories: Majaliv

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: