Sunkradhussnö

Kanske älskar jag mitt sunkradhus som allra mest när det är snöoväder. På ett dygn har det kommit mer än en halv meter tung snö och det driver.

När jag landar hemma efter att ha hämtat barnen på skolan kör jag fast en bra bit från mitt garage. Barnen får gå in medan jag hämtar snökaran. På parkeringen är det redan flera stycken som skottar och skrattar och pratar. Bästbästaste grannen, snälla Herr B, har dragit ett spår fram till min dörr så att jag och barnen slipper plumsa. När jag sätter igång att skotta mig en egen väg på parkeringen dyker han upp bara för att hjälpa alla att komma loss. Inte behöver man någon traktor alls, vi säger bort skottningen! skämtar han när min bil, efter en halvtimmes jobb, står tryggt i garaget. Söta Grannen passerar lyckligt leende, han ska direkt till skidbacken. Det är ju det här man lever för! hojtar han.

När barnen fått mat ger jag mig på att skotta framför ingången och på altanen. Jag skapar ett enormt berg. Grannmamman som skiljt sig för ett par år sedan kämpar på ett par hus bort. Vi lutar oss mot spadarna och hon berättar om vintern då hon en natt skottade en hörnsoffa på altanen och sedan sov på den ett par timmar innan hon gick till jobbet. Jag sov så dåligt då, säger hon om tiden före skilsmässan. Vi skrattar och skottar vidare.

Jag minns sista vintern i Pellehuset, hur jag skottade och bänglade och hur det tydligen pratades på byn om att jag aldrig skulle klara bo där hela vintern. I sunkradhusområdet pratar vi inte om. Vi hjälps åt.

20150130-105147.jpg

Annonser
Explore posts in the same categories: Majaliv, Uncategorized

3 kommentarer på “Sunkradhussnö”

  1. ankaspringer Says:

    Själv har jag sån tur att min pojke älskar att skotta snö. Det är nog på riktigt det bästa han vet. Han har hjälpt till att skotta snö sen han var två år, och nu har han i princip tagit över det helt själv. Hos oss kom det kanske tre cm snö i natt – han kastade i sig frukosten och stack ut och skottade innan vi andra ens ätit klart. När jag kom ut var all snö borta från hela förstukvisten. Om jag skottat själv hade det bara blivit en smal gång.
    🙂

    Och i gamla huset hade vi en granne mittemot som var tornedaling och pensionär. Han var helt besatt av att skotta. Deras uppfart var tre bilar bred och han skottade hela flera gånger om dagen ibland. Det fick aldrig finnas snö nånstans, trots att de fick bilburet besök ca två gånger om året och bara hade en egen bil. Lite sorgligt. (Men det var han som följde med mig upp på taket och knöt fast mitt rep i skorstenen den vintern jag fick panik och gav mig upp och skottade bort typ 200 kubik blötsnö medan maken, som hade bronkit, gömde sig inomhus och hade dåligt samvete.)

  2. annannan Says:

    ”skottade en hörnsoffa på altanen och sedan sov på den ett par timmar innan hon gick till jobbet”

    Detta torde vara ärkedefinitionen på en urban norrlänning.

  3. Maria Says:

    Hurra för sunkradhusgrannar! ☺


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: