Arkiv för mars 2015

Lösenordsskyddad: Denna natten ett liv

mars 31, 2015

Det här innehållet är lösenordsskyddat. Vänligen ange ditt lösenord nedan för att visa innehåll:

Sliten

mars 27, 2015

Äsch jag mår inte så där jättebra just nu. Kan inte sätta fingret exakt på vad som felar. Men jag känner mig sliten. Just nu utsliten.

Förmodligen är det de senaste veckorna som kostat på, förmodligen är det inte mer än det. Exsvärfars dödsfall och begravning, gnissel med Bull, oro för Bull och skolan, jobbstress. Det känns mest som att jag inte har någonting att ge. Inte i energi, inte i ork, inte i uppmärksamhet.

När jag blir trött kan det kännas som att världen låter för mycket, som att allting låter, som att alla ljud trycker sig in i huvudet. Så är det nu. När jag har lagt barnen blir jag varje kväll lika besviken  på att det är oändligt med saker att göra. Och om jag struntar i sakerna, unnar mig soffan och tänker att nu ska jag andas och skriva, så upptäcker jag att jag varken orkar tänka eller skriva. Dessutom mår jag illa. Förmodligen är det magkatarrskänningar.

Nej, jag tänker inte bli utbränd. Jag är bara lite trött. Ganska trött.

Jag är kär i ett geni

mars 25, 2015

20150325-231720.jpg

Vid svårartad pms: Tillsätt blommor.

Nu ska jag gå och gråta en skvätt till. Pga pms.

Lösenordsskyddad: Stabilitetsstadier

mars 24, 2015

Det här innehållet är lösenordsskyddat. Vänligen ange ditt lösenord nedan för att visa innehåll:

Because I am worth it

mars 20, 2015

I kväll ska jag gå på afterwork. Å ena sidan är jag trött, herregud vad det har varit intensivt de senaste veckorna. Hemma är det ostädat och bökigt och jag har inte ens packat upp efter veckans tjänsteresa, någonting som jag annars försöker göra direkt. Å andra sidan är jag glad och kär och har visserligen bara snittat fem timmars sömn de senaste två nätterna men jag är fulltankad med oxitycin. Och det är sol. Strålande sol.

Så jag ska alltså gå på afterwork och helst bli fnissig och pratig. Jag ska tänka att jag hann inte allt jag hade tänkt mig denna vecka men jag hann en hel massa och det blev jäkligt bra. Jag ska också tänka att inte ens träningen har jag hunnit med som planerat men å andra sidan sprang jag åtta kilometer i tisdags. Åtta! Det må inte låta mycket för vissa men för mig är det andra gången i livet som jag springer så långt. Första gången var sommaren 2009.

Jag ska gå på afterwork ikväll. Så det så.

Vid vilken ålder slutar barnen förolämpa en om ens ålder?

mars 20, 2015

Bill: Mamma, när föddes du?

Jag: 1970

Bill: Hur många hundra år är det? 

En tuggummituggare? Inte det?

mars 19, 2015

Bull: Vad är det som tuggar och tuggar och aldrig äter upp sitt byte?

Jag: Hm… Berätta!

Bull: Den som har tappat alla tänder! 

Tankar på den man håller kär

mars 18, 2015

Angående Giraff, Bills högt älskade och vid det här laget ganska slitna vän:

Jag bär alltid omkring på Giraff. Även i huvudet! 

 

Sorgligaste gåtan jag hört

mars 17, 2015

Bull: Vad är det som fladdrar och fladdrar och aldrig kommer hem?

Jag: Hm… ingen aning?

Bull: Fågeln som har fastnat i trädet med vingarna! 

 

I lyckan bor ledsenheten

mars 16, 2015

Just för att livet är så alldeles underbart finns det plats att ha ångest över tillståndet i världen. Detaljerna från hemska nyhetsinslag lämnar mig inte. Att lämna ifrån sig barnen inför pappaveckan känns svårare än vanligt, ångest för att någonting ska hända dem bubblar i mig. Jag har fått kallelse till mammografi och passar på att vara rädd för det också, rädd för att någonting ska visa sig vara fel i kroppen.

Rädd för allt.

Just för att livet är så alldeles underbart blir jag så rädd. Lycka är ömtålig. Livet är ömtåligt.

Och så detta att det finns plats att vara rädd. Utrymme att vara rädd. När man går i motvind med axlarna uppdragna och mössan nerdragen över ögonen är det bara att knata på. Men när man sitter i solen och njuter då finns utrymme för rädsla.

Andas, Maja.