Wii u

Någon gång före jul började Bull prata om det där nya TV-spelet Disney Infinity Avengers. Jag ska inte direkt skriva tjata. Men han pratade och han pratade mycket. Hela tiden. Och åh vad han önskade sig det där TV-spelet i julklapp.

Någon hejd får det vara liksom. Självklart skulle inte spelet fungera till vårt gamla Wii, det behövdes nyare Wii u för det. Wii u för ett antal tusenlappar. Så dyra julklappar får man faktiskt inte hemma hos oss. Bull blev besviken när jag var tydlig och klar och förklarade varför just det spelet faktiskt inte gick att köpa.

Till sist sa jag att Wii u är inte någonting som man själv får, det är för dyrt. Men om, och jag säger OM, du skärper dig med maten. Om du börjar äta frukt och grönsaker och provar att smaka på allt och slutar bli vansinnig när det ligger nya saker på din tallrik, då kanske vi kan köpa ett sådant till hela familjen. Kanske någon gång i vår. Om du har vant dig vid att äta grönsaker. 

Och Bull, han kämpade på. Numera åtminstone provar han. Numera kan han peta i sig en gurkskiva och någon morotsstrimla, det är inte så att han slänger sakerna av tallriken längre. I alla fall säger han inte längre totalnej och resten ger väl sig så småningom får vi hoppas.

Men grönsaksätandet kunde ju inte riktigt motivera ett Wii u och det förstod han själv. Så pass att han till sist slutade tjata.

Och så stod jag där på Skärtorsdagen och skulle köpa varsin påskpresent till honom och Bill. Inga barn under påsken, en mamma som längtar och en mamma som faktiskt har råd med extravaganser ibland. Så jag köpte ett Wii u och jag köpte det eftertraktade Avengers-spelet.

När Bill och Bull kom till mig på Annandagen hade jag i all tysthet monterat upp spelkonsolen. Bull såg den direkt men vågade väl inte riktigt fråga. Jag skickade upp barnen på sina rum för att leta varsitt paket. Och det rådde inte direkt några tvivel om när Bull hade hittat sitt. Han skrek. Han skrek rakt ut så fönsterrutorna skakade. Jaaaaaaa!!! vrålade han med sina lungors fulla kraft och kom nedrusande som en lycklig virvelstorm från övervåningen. Jaaaaaa! Jag älskar dig mamma!!! och slängde sig i min famn.

Dagen efter, när vi hade en egen stund ihop berättade han om känslorna när han hittade paketet.

Och jag tänkte: Va?! Kanske det bara är leksakerna, inte spelet. Och sen öppnade jag och såg att det var spelet!!! Och jag blev så glad att jag höll på att börja gråta!!!

Det må vara att TV-spel är djävulens påfund och orsak till konflikter och gnäll. Det må vara så. Men att kunna ge sin son någonting som han blir så glad för att han håller på att börja gråta. Det får mig fortfarande att känna det som att jag har en heliumballong i hjärtat.

 

Annonser
Explore posts in the same categories: Mammaliv

9 kommentarer på “Wii u”

  1. Sara Says:

    Åh ❤

  2. Sara Olsson Says:

    Men söta Bull. Jag blir alldeles varm i hjärtat!

  3. Maria Says:

    Börjar nästan gråta jag med.☺
    Tänk vad bra det är att få vänta och längta ibland.💜

  4. Ullah Says:

    Jag tror inte det är djävulens påfund. ❤

  5. Ingela Says:

    Så gulligt 🙂
    TV-spel är ett intresse så gott som ngt, tycker jag.

  6. Tudorienne Says:

    Underbart.
    Du är bäst.

  7. Cina Says:

    Ibland är det underbart att få ge någon något som kanske inte är nödvändigt, men som ger total lycka.

  8. JsN Says:

    Nog för att jag varit på AW och druckit lite rödvin men även utan det är jag säker på att jag blivit blank i ögonen!


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: