Jobb och jobb

Det är väl ganska precis ett år sedan det bestämdes att jag skulle byta tjänst nu. Finns det reflektioner att göra kring detta kanske?

I veckan var jag på ett mingel som inte kändes hemskt. Faktum är att jag inte ens kände lust att gömma mig på toa, inte en enda gång. Det beror förstås på att jag börjar känna folk äntligen. Jag har börjat göra det där som jag är så dålig på. Bygga kontaktnät.

Det har inte varit lätt att hitta mitt eget sätt att vara i detta. Symptomatiskt för hela min tid i den här organisationen kanske. Att jag aldrig kommer ifrån känslan av att vara lite sämre, att jag inte kan – eller att jag åtminstone inte kan rätt saker. Jag har en förmåga att jämföra mig med allas styrkor och tycka att jag inte har några egna. Och, precis som när jag började, har det ju varit Elvis som skulle introducera mig i min nya roll. Elvis med sitt ständiga tävlande och sin totala oförmåga att vara pedagogisk. För mig trillar det hela tiden in saker som jag skulle önska att jag fått veta, som ger mig aha-upplevelser, som hade underlättat om jag hade vetat att jag behövde veta. Och jag har så förbannat svårt att be Elvis om hjälp det allra minsta. Varenda gång kan man ge sig tusan på att svaret inleds med Jaså, du har inte koll på det minsann. 

Nu för tiden undviker jag i möjligaste mån Elvis faktiskt. Jag orkar inte engagera mig i att ha en fungerande kommunikation. Men just för att Elvis är så kunnig och så snabbtänkt som han är så är han otroligt jobbig både att efterträda och att jämföra sig med. Jag har inte teknisk möjlighet att prestera bättre än Elvis, han har ju tid, möjlighet och ork att lägga hur mycket tid och engagemang som helst på jobbet. Jag har inte det. Men idealupplägget för en anställning hos oss kan omöjligtvis vara en singel medelålders, barnlös man med jobb och träning som enda intresse. Det måste finnas möjlighet att göra ett okej jobb ändå. Och för övrigt har jag också upptäckt att där Elvis kan smalltalka sport med människor, där brukar det räcka att jag kort nämner vilka veckor jag har möjlighet att resa, med tillägget att jag lever varannanveckasliv, så bryter det isar överallt. Herregud så många människor det är som lever på samma sätt.

Så det blir nog bra även på annat vis. Förr eller senare vänjer sig väl folk vid att en mänsklig datamaskin har ersatts av en halvförvirrad men innerst inne relativt kompetent morsa. Och förr eller senare vänjer jag mig väl vid – och kanske även förmår returnera – de armbågar som jag då och då känner av från vissa av de manliga kollegorna.

Jag duger nog. Vi får hoppas på det.

Annonser
Explore posts in the same categories: Majaliv

4 kommentarer på “Jobb och jobb”

  1. Tudorienne Says:

    Självklart gör du det!

  2. Maria Says:

    Det är klart att du duger, du är bäst Maja!

  3. Helga Says:

    Visst är det en säljtjänst ni har, både du och Elvis? Som säljare är det viktigt att bygga relationer och skapa förtroende. Så som du beskriver honom med tävlande och förargliga kommentarer så har jag svårt att tro att han inte skulle trampa på andras tår än dina. Så jag undrar hur framgångsrik han är i jobbet egentligen. Kunnighet och snabbtänkthet räcker långt men kan inte kompensera bristande social kompetens.

  4. ribbolita Says:

    Klart du duger! Du är fantastiskt kompetent och bra. Det är uppenbart. Du måste bara våga visa din omgivning hur bra du är och våga tro på det själv. Well, bara och bara. Det är du det vi alla kämpar med. Tänk vad mycket som hänt senaste året ändå. Du har all anledning att känna dig stolt!


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: