Arkiv för maj 2015

Kan det definieras som försommar?

maj 28, 2015

Jag har köpt nya skor. Typiska Maja-skor. Vanvettigt sköna och dessutom gula, lila, gröna, blå och glittriga. Och så är det sol idag.

20150528-092524.jpg

Lösenordsskyddad: Min verklighet

maj 26, 2015

Det här innehållet är lösenordsskyddat. Vänligen ange ditt lösenord nedan för att visa innehåll:

Lösenordsskyddad: Orden

maj 25, 2015

Det här innehållet är lösenordsskyddat. Vänligen ange ditt lösenord nedan för att visa innehåll:

Man blir lätt det vid tanken på honom

maj 25, 2015

Bill visar mig någonting på plattan som hon har skrattat länge åt:

Här är när de gör paranoid på Måns Zelmerlöw! 

Det ursäktar ju liksom allt

maj 24, 2015

Tjuvlyssnat medan jag i smyg ser Bull servera sig en sked O´boypulver rätt ur paketet:

Äh! Det är ju ändå lördag!

Tidpunkten då vetgirigheten är som störst

maj 23, 2015

Vid läggning, just som jag ska lämna rummet:

Bill: Förresten! Varför är rymden svart? 

Kan vara ett konstruktionsfel på vissa exemplar

maj 22, 2015

Bill: Felet med karlar – alltså sånadär vuxna karlar – är att de gör tjejer ledsen. 

Nyaskorfobi

maj 22, 2015

Jag tror att jag hade andats ut lite. Rent familjemässigt har det senaste året varit ganska lugnt och jag tänkte nog barnen helt enkelt blivit större. Det där med utvecklingsperioder hade jag lagt på hyllan, glömt bort. Nu är de ju stora, nu kan man prata med dem. Inte tänkte jag på att kombinationen 5- åring och 7-åring tydligen ska vara särdeles harmonisk. När jag läser tillbaka lite så inser jag dock att även Bill hade en rejäl dos av lilla tonåren när det begav sig.

Igår hade Bull en rejäl dos av lilla tonåren kombinerad med en säsongsenlig dos av Nyaskorfobi. Nyaskorfobi visar sig regelbundet som ett urverk höst och vår. Ett par av skoven, exempelvis  2012 och 2013 kan man roa sig med att läsa om man vill.

Bull hade uttalat att han ville ha de där sandalerna med Batman. Han behövde även nya gympisar och, väl på skoaffären, insåg jag att det fanns Batmangympisar också. Två par kvar. I hans storlek.

Jag köpte skorna, bar hem dem, visade upp dem och belönades med uppskattande rop. Någon timme efter de uppskattande ropen tyckte jag att Bull kunde ta de nya skorna på sig när vi skulle ta bilen och hämta Bill från kompis. Bull tog på sig skorna och hävdade att de var för små. Jag plockade fram gamla skor och visade att de nya skorna var större och alltså omöjligt kunde vara för små. Bull satte igång att hävda att de nya skorna var för stora. Jag kände mig stressad och drev igenom påtagning av nya skor och promenad till bilen.

Ja. Och på den vägen var det. De nya skorna var för stora, han skulle aldrig växa i dem, jag hade slängt bort hans gamla skor (de hade jag inte, de låg i skolväskan, men det argumentet bet inte), han ville inte ha de nya skorna, jag skulle lämna tillbaka de nya skorna, han skulle kasta bort de nya skorna. Jag ilsknade till och sade åt honom att ge mig skorna så skulle jag kasta ut dem genom fönstret. Men vad ska jag ha då på mig? Du får väl gå barfota! Ånä. Skorna skulle kastas bort först när vi kom hem.

Väl framme hos kompisen var jag rasande och Bull rasande. Väl åter vid vårt garage igen var även Bill galen på lillebroren som inte åtminstone kunde hålla tyst om sitt missnöje utan mässade hela tiden. Ungarna gick i förväg medan jag parkerade bilen och jag log ändå åt deras söta uppenbarelser, Bill som skuttar glatt och Bull som muttrande släpar sig fram med tunga steg.

Men när jag väl följer efter dem till huset slutar jag le. I ren ilska och protest har Bull vadat med båda skorna genom en stor vattenpöl. De ser inte så nya ut längre.

Då tar det hus i helsike för mig. Jag blir så blixtrande arg och jag skriker så mycket att Bulls tjurstämning äntligen förbyts i gråt: Förlåt!  Men jag har ingen lust att krama och förlåta på en halv sekund. Nu är det godnatt och i säng för nu vill jag inte umgås längre, jag är arg fortfarande.

Självklart blir vi sams redan i badrummet och självklart blir det många och långa kramar. Mitt eget dåliga humör är dock svårt att bryta. Jag är nernött nu.

Morgonen därpå måste jag prova de jävla sandalerna på honom. Bara för att veta om jag ska byta dem. Det strålande morgonhumöret övergår direkt i att sandalerna – som är precis samma storlek som gympisarna – är för små. Mässandet sätter igång direkt. BÖRJA. INTE. NU. säger jag. Och sedan gömmer vi undan sandalerna, som passar perfekt, i hallen.

När skoltaxin kommer, en stund senare, har Bull redan tagit på sig de nya och torkade gympisarna med Batman på. Och så var det med den saken.

 

 

Och ännu en av dessa

maj 21, 2015

Bill: Var du tretti-någonting när jag var två år?

Jag: Ja, då var jag… 38. 

Bill: OJ! Då var du ung då!

Munnen den ska skratta och va gla

maj 21, 2015

Tre timmar efter att jag kämpat mig upp ur sängen har jag fortfarande kuddavtryck i ansiktet. Det måste vara rekord.

I’m too sexy for my shirt
Too sexy for my shirt
So sexy it hurts
And I’m too sexy for Milan
Too sexy for Milan
New York, and Japan

Häpp. Skjut mig.