Sudda sudda sudda sudda bort din sura min

Här uppe är maj en liksom onödig månad. Det är kallt, grusigt, snålt och fult. Fryser gör man hela tiden ty ljuset säger vårkläder.

Jag bilar 1,5 timme till en annan stad, har ett jobbigt möte och bilar tillbaka. Hämtar på skolan vid gott mod. Bill slänger sig som vanligt om halsen på mig. Bull är också som vanligt, inga kramar längre och totalt ofokus på att ta på sig en jacka och ett par stövlar trots att jag hanterar resten. Fokuset ligger på att tjata. Jag säger ja till att ta hem en kompis imorgon. Kan jag hämta halv fyra? Nej det kan jag inte. Halv tre? Nej. Besviket ljud. Halv tre? Snälla? NEJ. JAG KAN INTE. Kan vi åka på Teknikens Hus på hemvägen. Nej vi ska hem och äta middag. Besviket ljud. Snääälla? Nej, det kan vi inte. Men snälla! Kan du hämta halv fyra imorgon? Nej det kan jag inte. Mina öron håller på att ramla av och jag blir bara ledsen och less. Så less på att allt min närvaro genererar tydligen är tjat. Jag tappar lusten för allt och vi bråkar i bilen. Pratar ut hemma. Kramas.

Efter maten är jag tvungen att gå hemifrån en stund. Det är möte om bildande av en förening som gäller kabel-TV i mitt bostadsområde och jag måste åtminstone höra inledningen.

Kanske är det tjugotal personer närvarande. Av dessa finns det inte tre som kan tänka sig att sitta i en styrelse. Inte jag heller. För mig är det omöjligt just nu, jag kan ju inte ens stanna denna kväll för att sätta ihop stadgar och än mindre göra inledningsjobbet, det viktiga, som ska ske under maj och juni. I varannanveckaslivet med resor finns det inte en sekund över dessa månader. För en hel hoper pensionärsgubbar är det också omöjligt eftersom de inte hade tid / inte kan göra något med papper / inte kan något om administration /nä för fan inte vill. Några kvinnor i min egen ålder fnissar att de är mitt i karriären. Det hela är pinsamt.

Nu har jag lagt barn, plockat undan, tagit ur ketchupfläckar, dammsugit sand, packat skolväskor och som vanligt inte slagit på TVn. Vad jag ska med kabel-TV till kan man fråga sig.

Och jag är på svindåligt humör rent allmänt.

Annonser
Explore posts in the same categories: Mammaliv

2 kommentarer på “Sudda sudda sudda sudda bort din sura min”

  1. ankaspringer Says:

    Styrka, syster.

    Jag mobiliserade grannens barn till att passa mina så att jag kunde gå på samfällighetsmöte häromveckan. Tjejen som var valberedning hade aldrig varit det förut, och hade därför inte fattat att hon skulle presentera ett ”färdigt” förslag på ny ordförande, som lovat att tacka ja. Hon var på väg in på toa för att gråta, så jobbigt blev det.

    Och nu har jag köpt bostadsrätt, och den som säljer är brf:ens ordförande. Hoppas inte posten ärvs med lägenheten.

  2. Ko Says:

    Ack ja.. Denna kamp om att räcka till som aldrig vinns. Det kommer bättre dagar.. Och sämre. Blä


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: