Bra men blåslagen men bra

Denna dagen ett liv.

Vi är så jävla vuxna och modiga, allihopa. Jag och Arne, Pelle och Nya som klarar av att vara närvarande på Bills födelsedagskalas alla fyra. Eloge till Pelle och Nya som ordnat så bra. Eloge till Arne som vågar komma. Eloge till mig själv för att jag är en klok person som fattar att det är så här det ska vara.

Jag är fruktansvärt trött nu. För det är ju inte neutralt för mig att befinna mig i Pellehuset. Varenda sekund och varenda millimeter är laddade med känslor. Att vara här tillsammans med Arne är att trampa nya spår över de gamla. Det är bra, det är skönt, det är låta mitt gamla jag och mitt nya jag smälta ihop. Men det görs förstås inte utan att det går åt kraft och energi.

Det märks att även för barnen kostar det på. När jag ska åka blir det härdsmälta. Bill bryter ihop, gråter och vill hem med mig. Till sist drar hon med sig Bull och det gråts alldeles fruktansvärt. Min själ är blåslagen när vi slutligen åker.

Nu är jag trött och slut och gråtig. Men också stolt.

Annonser
Explore posts in the same categories: Majaliv

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: