Del 1 + Del 2

Både Del 1 och Del 2 ger mig ont i magen. Sedan är det ju så att Del 1 och Del 2 ska kombineras. På samma kväll. På samma kväll som ack-så-viktig-läxa-för-barn-med-stora-problem-med-fonologisk-medvetenhet ska göras ska också barn-som-för-att-beskriva-situationen-visar-my-little-pony-film-med-häst-som-är-utanför stöttas, tröstas och lyssnas på. Många gånger.

Jag är ju bara en. En person med bara två ögon, två öron och en mun.

Utöver att ta hand om dessa två barn behöver jag laga mat, köra tvättmaskin, packa skolväskor, fixa morgondagens kläder för dem båda, borsta tänder, läsa godnattsaga och krama båda två så länge som det behövs.

Jag kan inte klona mig. Jag räcker inte till. Och hur fan gör föräldrar som har fler än två barn?

Jag har jobbat som en dåre hela dagen och jag är trött. Jag vill att hemmet så mycket som möjligt ska vara en varm och vilsam famn för dem efter en lång dag. Jag vill att hemmet ska vara en varm och vilsam famn för oss alla, det är det som vi alla behöver efter en lång arbetsdag i oktober. Jag hatar läxor. Jag hatar skolan. Jag hatar att tid utanför skoltid inte är ledig tid.

Jag hatar att jag inte vet hur jag ska hantera någon av situationerna.

Annonser
Explore posts in the same categories: Uncategorized

Etiketter:

You can comment below, or link to this permanent URL from your own site.

5 kommentarer på “Del 1 + Del 2”

  1. Ingela Says:

    Jag har tre hemmavarande barn, varav ett med flera npf-diagnoser. Jag hankar mig fram, det är så jag klarar mig! Maken är inget stöd och egentligen skulle jag vilja skiljas, men jag orkar fan inte! Då måste jag ju driva igenom det och fatta en massa beslut om var vi ska bo och ekonomi och praktiska problem och barnens reaktion… Jag orkar inte klara av en enda sak till.

    Men – jag har också två vuxna barn som jag var ensam med på heltid, och som hade stora fonologiska problem plus de vanliga uppväxande-problemen och en taskig pappa. De är så kloka, kapabla och kärleksfulla och vi pratar ofta om hur _roligt_ vi hade under deras uppväxt. Min ångest över att ha varit en otillräcklig mamma håller de inte alls med om.

    Så nu anstränger jag mig för att vara snällare mot mig själv, klappa mig på axeln och nästan varje kväll gå igenom för mig själv ”fy fan vad du är bra! Vad du fixar mkt! Det där gjorde du bra, och det…!”. Det kanske låter skitfånigt, men det hjälper verkligen mig. Jag skulle inte orka annars.

  2. Singelmamma Says:

    Läxor är ett otyg, tycker jag med en förstaklassare. Jag kommer hem 18.30 och det är nästan omöjligt att hinna med läxor en vardagkväll. Vem gynnar läxorna? I mina ögon bara de högpresterande (och de gör sannolikt ändå extra uppgifter hemma)
    Och varför förväntas våra barn KUNNA läsa i förste klass? Är det inte det de ska lära sig?

  3. Tudorienne Says:

    Men va fan! Kan man inte bara skita i läxorna?


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: