Arkiv för december 2015

Gott nytt år!

december 31, 2015

Här ska middagen avslutas med skattjakt. Bill har arrangerat. Jag är storligen imponerad av hennes ledtrådar. Hon är ju redo att skriva manus till På Spåret. 

 
Med hyllas menas, förstår jag, bärs upp av hyllor. Sidorna som avses finns i mina böcker. Papper görs som vi vet av trä.

Lösenordsskyddad: Då och nu lite till

december 31, 2015

Det här innehållet är lösenordsskyddat. Vänligen ange ditt lösenord nedan för att visa innehåll:

Lösenordsskyddad: Varnade

december 31, 2015

Det här innehållet är lösenordsskyddat. Vänligen ange ditt lösenord nedan för att visa innehåll:

Årssammanfattning

december 31, 2015

Nyårsafton coming up. Och eftersom jag aldrig tar ut någonting i förskott vågar jag fortfarande inte tro att jag och Arne faktiskt kommer att skåla in 2016 tillsammans om ganska precis ett dygn. Barn kan bryta ihop eller bli sjuka. Men fyra år har jag lyssnat till nyårsklockan från TV:n, skålat med mig själv i bubbel på altanen, lyssnat på avlägsna fyrverkerier och gråtit. Och kanske blir det annorlunda i år.

Och vad ska man då säga om 2015. Alla hemska saker som hänt i världen denna höst går ju liksom inte att bortse från. Men om man ändå bortser så har mitt eget 2015 varit så väldigt fint. Utveckling, utvecklande. Det känns som att pusselbitarna i livet pusslat in sig.

Jag sitter här med den vackraste av ringar på fingret. Min julklappsring. Sedan jag skiljde mig har jag knappt burit ringar. Det var som att få nya händer, som att mina gamla ringar inte passade längre. Jag köpte mig en ny, en present till mig själv på mors dag, och den har jag burit ibland. Men den här ringen tänker jag bära jämt. Det var stort att få den.

 

Lösenordsskyddad: Då och nu

december 28, 2015

Det här innehållet är lösenordsskyddat. Vänligen ange ditt lösenord nedan för att visa innehåll:

Julklapp till Bull

december 28, 2015

Redan i november kom Bull med en katalog och visade vad han önskade sig. Spelet Lego Dimensions. Hysteriskt dyrt och dessutom, vad jag förstod, inte för vår Wii u. Detta talade jag om.

Lyckligtvis gav jag mig i december på att googla det hela och inte bara leta på leksaksaffären. Och nog fanns spelet även för Wii. Hurra! Det kostade exakt lika mycket som Bills telefon gjorde. Perfekt.

När Bull öppnade paketet på julafton bara skrek han. Rakt ut. JAAAA! Och så pussade han spelet flera gånger. Och mig. Därefter ville han förstås åka hem. Väntan på att övriga julklappar skulle öppnas, julmat ätas och annat onödigt blev så lång att han till slut grät. Inte det minsta mat fick han i sig. Han hade ju längtat så länge.

Så jag lovade att när vi kommer hem så får du bygga ihop och sätta igång. Det spelar ingen roll hur sent det blir, du får vara uppe. Jag lovar. 

Halv tio på kvällen var vi hemma. En stund senare hade jag fått i honom risgrynsgröt och på honom en tjocktröja eftersom han frös. Och så satte han igång. Det var ju inget lätt lego som skulle byggas ihop innan man kunde börja spela. Börjar du gråta så vet jag att du är för trött, sa jag, då får du gå och lägga dig. 

Bill kroknade och gick och lade sig. Jag kröp upp i en fåtölj med dagbok och en päronkonjak. Bull byggde. Och jag tänker spela det här spelet IDAG! informerade han. Han byggde så han blev varm och fick ta av sig tjocktröjan och sedan även skjortan.

Vet du hur bra det här spelet är… lät det förnöjt från golvet. Först bygger man lego och det är jättebra så det blir lite lugnt. Jag tittade på den enorma mängden bitar som skulle sättas ihop och tänkte att det här orkar han aldrig. Klockan närmade sig halv tolv och jag frågade om han verkligen orkar. Jag kommer inte att ge mig alls! replikerades det från golvet.

Tio över tolv var alltihop sammanfogat. Då visade det sig dock att det eländans Wii:et skulle köra en timmes uppdatering innan man kunde börja spela.

Bull gick motvilligt med på att borsta tänder, ta på pyjamas och lägga sig i sängen medan uppdateringen kördes. Om han var vaken när den var klar skulle han få spela, det lovade jag.

Bull somnade i samma ögonblick som han nuddade kudden.

Julklapp till Bill

december 28, 2015

Ända sedan Bull fick en telefon när han fyllde år har Bill önskat sig en ny. Oh vad jag var sträng när hon uttryckte att det var orättvist att Bull hade en större telefon än vad hon hade. Men jag lade förstås till telefon i mina mentala noteringar på julklappar. Telefon, det är status har jag förstått och den telefon Bill fick när hon fyllde 8 år är gjord för att ringa på, inget annat.

Så jag beställde en ny telefon i allra största hemlighet.

Några dagar före julafton kvittrade Bill och undrade om hon skulle få en telefon i julklapp. Och jag tog på mig allra strängaste mammarösten och sa att man faktiskt inte kan få sådana saker jämt, hon har en telefon och den duger bra.

Och sedan slog jag in den. Ett stort paket. En lampkartong så att hon inte skulle förstå vad det var ens när hon fick paketet.

Glädjen i att kunna. Glädjen i att få överraska.

Jag kommer att leva länge på Bills min när hon öppnade paketet.