Arkiv för april 2016

Modifiering av standardreplik

april 30, 2016

Jag (med glimten i ögat): Gulligull. Min lilla unge!

Bull: Jag är inte liten jag är stor!

… fortsätter…

Jag är inte stor jag är mittemellan! 

Hej jag heter Maja och jag bor i norra Sverige

april 29, 2016

  

Kan man inte lyssna här eller?!

april 29, 2016

Jag (för fjärde gången till son som spelar TV-spel i vardagsrummet): Buuuuull!!!! Kom och ät nu!

Bull: (kommer skuttande ut i köket): Jag skulle bara pausa. Får man inte pausa här eller?!

Phu

april 25, 2016

Jag blir fan galen på stöket här hemma. Nu är det högar överallt. Tidningshögar, klädhögar, höghögar. Ju fler saker som är på fel ställe desto fler saker hamnar på fel ställe. Hate it. Hate it men har inte orken och tiden att grundröja. Tänker att jag borde skaffa städhjälp. Jag vet hur det är, om man är trött blir man än tröttare när det är rörigt. Röran suger kraft.

Eller känns det mest bara så här för att jag sov fyra timmar i natt och för att det är första dagen på mammaveckan. Möjligtvis är det så.

Efter 7,5 år slog insikten ner i honom

april 20, 2016

Jag, som oftast bär linser, har glasögon på mig.

Bull: Du ser konstig ut!

Jag: Det är för att jag har glasögon på mig.

Bull: Varför har du glasögon på dig?

Jag: För att jag har dålig syn.

Bull: Ser du dåligt?!

Jag: Ja visst. Det har jag gjort sedan jag var tio.

Bull: Vaaa! Mamma har dålig syn!!! 

På den säkra sidan

april 19, 2016

Jag: Går det bra, det då?

Bull: Jag tror nog det kommer gå bra. Man vet ju aldrig – det är därför jag tror. 

Lösenordsskyddad: Skidåkarhjärta

april 17, 2016

Det här innehållet är lösenordsskyddat. Vänligen ange ditt lösenord nedan för att visa innehåll:

Snabb summering av en skidresa

april 17, 2016

Så är vi hemma igen. Vilken skidresa vi har haft!

Jag förundras över att det kändes så naturligt. Det är klart att vi ska vara i Riksgränsen, hela storfamiljen. Självklart ska vi ta liften upp i en enda lång rad, självklart ska alla äta kexchoklad för att återfå energin, självklart funkar det.

Bill, min fina, åker snart bättre än vad jag gör. Nu har hon fått prova på de riktigt svåra nerfarterna. Hon åker och vill bara ha mer. Bull, mitt gull, åker med självförtroende och gott humör och klarar precis allt. Stolt är jag. Och ännu mer stärkt i min känsla att det är bra för barn med utmaningar, att det är bra när saker är på riktigt. Här gör vi alla på samma nivå. Är man uppe i backen måste man åka ner. Och när man väl är nere kan alla dela upplevelsen.

Många tankar har jag och helst skulle jag vilja sitta och skriva länge. Samtidigt går ögonen i kors men på ett bra sätt. Kroppen är trött och öm, själen utvilad.

Lösenordsskyddad: Vardagslivet

april 9, 2016

Det här innehållet är lösenordsskyddat. Vänligen ange ditt lösenord nedan för att visa innehåll:

Summering av ett påsk”lov”

april 3, 2016

Jag fick barnen på Annandag påsk. Bill var så febrig att hon inte orkade leta påskägg. Bull var febrig ett par dagar. Bill mådde sämre med en feber som måste varit uppe på 40 grader.

I onsdags satt vi på jouren. Eftersom morfar haft lunginflammation hade vi ingen barnvakt och medan Bill låg som en liten trasa på en bänk höll Bull på att riva väntrummet. Bill fick inhalera adrenalin och dricka kortison samt en kortisonkur i tablettform utskriven eftersom hon var så tät i luftrören.

På fredagen upptäckte jag att Bill hade plåster på  båda benen. Upptagna som vi varit med feber och tung andning hade jag inte lagt märke till några plåster. Under plåstren såg det inte jättekul ut och jag undrade om det kunde vara svinkoppor på gång. Eftersom man numera inte får tag på vårdcentralen på telefon åkte vi dit och tvingade in oss till en sköterska som läste högt för mig hela inlägget om svinkoppor på sjukvårdsrådgivningens hemsida och sedan erbjöd sig att skriva ut det åt mig. Därefter satte hon plåster på Bills utslag och vi åkte hem.

Igår såg utslagen betydligt värre ut och Bill hade ont. Det fick bli jouren igen. Flera timmars väntetid. Jag tänkte att det nog var överdrivet av oss att sitta där men när vi väl kom in till läkaren och morgonens omläggning togs bort började jag nästan må illa. Det såg förjävligt ut. Swish så fick Bill en penicillinkur och order om att såret skulle läggas om tre gånger om dagen.

I natt väckte mig Bill klockan halv fyra för att nästa utslag hade börjat göra ont. Sömndrucken tog jag bort plåstret och mycket riktigt, även det hade börjat se eländigt ut. Alsolsprit och omläggning. Idag verkar det gå åt rätt håll.

Det var vårt påsklov. När får man ledigt?