A u g u s t i

Augusti. Denna andlösa väntansvecka innan skolstart. Suck.

Barnen är surgnälliga. De slipper fritids och får tillbringa dagarna hos mormor och morfar. Inte hjälper det. Bill är trött och sur och vill helst vara hemma. Bull vill också vara hemma. Att det finns sådant som jobb för vuxna finns inte på deras karta. Båda säger att de har ont i magen. Båda är lågmälda och pratar utan att artikulera. När de väl kommer igång är de småkaxiga och gapiga. När jag har skjutsat dem och vi står i hallen för att säga hejdå hänger de på mig som om det hade varit en dagislämning när de var tre år. Klänger. Inte egentligen, tror jag, för att de nödvändigtvis vill ha mig där. Bara för att det är det som finns att göra. Klänga. Nu behövs det skolstart och återgång till vänner och ett socialt liv utan föräldrar konstant närvarande. Fast när jag tänker på läxelände och lästjat får jag lite ont i magen. Hur ska det bli i år?

Själv är jag också så förbannat sur och trött. Känner tydligt att även jag har behov av återgång till vardag. Jag är en aning dränerad. Allt umgänge med barn och Arne, det är som att jag inte har någonting kvar att prata om. Behöver fylla på mig, få intryck utifrån. Samtidigt har jag ingen lust och ingenting känns roligt. Jag behöver förstås träna, röra på mig. Längtar gruppträning där folk tjoar och skriker Kämpa! och Bra jobbat! Längtar att någon peppar mig i stället för tvärt om. Hur kan det vara så svårt att få till träningen under sommarlovet? Jag vill ju vara med deeej mamma, hävdar barnen om jag vill stjäla mig en egen stund och jag känner det som att någon konstant hänger mig runt halsen.

Annonser
Explore posts in the same categories: Majaliv, Uncategorized

2 kommentarer på “A u g u s t i”

  1. helgasdagbok Says:

    Hög igenkänning. Men också: jag var på just ett sånt gruppass igår och det var precis vad jag behövde. Rekommenderas!

  2. ankaspringer Says:

    Exakt! Jag hade tänkt ge mig ut och springa igår men hann inte. Behöver få igång endorfinerna. Vår skola började igår, väldigt skönt faktiskt. Som tur är har min son kompisar som är lärarbarn, där har han mer eller mindre varit dagbarn de senaste veckorna för där finns det ju vuxna hemma. Det är nåt med fritids på sommaren, de vill verkligen inte dit. Själv har jag andats på jobbet. Det är inte tillräckligt, men ändå något.


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: