Väl-digt

Ulrika frågar så rart under förra inlägget om allting är väl. Jag inser att det är tio dagar sedan jag bloggade.

Jo, allt är väl. Men det är också väldigt mycket. För mycket.

Jag har försökt få ner tankarna i flera inlägg men ingenting har blivit någonting. Någon sorts medelålderskris light ligger på botten och jag skulle vilja skriva någonting om att hur kan allting vara så bra och ändå är jag inte glad. Förmodligen är det till en del, och kanske till en stor del, hormonellt. Någonting har hänt i kroppen senaste två månaderna. Jag samlar åter vätska, jag sover dåligt och svettas på nätterna, jag är trött och trött och trött. Det är dags att gå till gyn och jag försöker boka tid utan att lyckas.

Samtidigt tänker jag också mycket på hur fort barnen växer, jag har någon sorts liten sorg i hjärtat över att de inte är mina småbarn längre. Bill har börjat mellanstadiet. Ännu har jag inte accepterat att jag inte längre vet allt av vad hon tänker på. Ännu har jag inte accepterat att jag behöver förflytta min mammaroll lite, glida till att vara en mamma för lite större barn. Jag måste hinna lyssna mer. Jag måste orka lyssna mer.

Och medan allt detta pågår har jag så fruktansvärt intensiva veckor. Numera vet jag att vuxenveckor där jag reser fyra av fem arbetsdagar blir för mycket. Ibland går sådant inte att styra, man får ta sig igenom. Se här ett sammandrag över hur livet ser ut:

Förra veckan: Måndag hemmadag på jobbet. Tisdag avresa 06.30, möten hela dagen, avsluta kvällen med promenad och yoga. Onsdag avresa 07.30, möten, hemresa vid 16, sträckkör fyra timmar hem, äter middag ute med Arne. Torsdag avresa för nätverksträff, kvällen slutar runt 23.30. Fredag gemensam frukost, fortsatt nätverksträff, hemresa, direkt avfärd för kräftmiddag hos mina föräldrar där också minstasyss med son är, de är hemma en vecka. Lördag fullständigt knäckt större delen av dagen men på kvällen drinkar på stan med minstasyss. Söndag hämta barnen hos Pelle, närvara på Fnattes födelsedagskalas, återlämna barn hos Pelle, köpa födelsedagspresenter till Bull, äta middag med föräldrar och minstasyss samt nästan förgås av familjeirritation.

Denna vecka: Måndag jobba, rusha hem, få barnen, bjuda familj ink minstasyss och son på middag (enda möjligheten innan de åker hem). Tisdag jobba och hinna med minstasyssumgänge på kvällen. Onsdag resa över dagen, åka hemifrån 08 och komma hem 21.30. Idag, överleva. Imorgon fira Arnes födelsedag Lördag avresa kick-off.

Nästa vecka: Måndag-tisdag kick-off. Onsdag Bulls födelsedag. Torsdag-fredag jobbresa.

Det finns inga som helst andrum just nu. Inga.

Annonser
Explore posts in the same categories: Majaliv, Uncategorized

13 kommentarer på “Väl-digt”

  1. helgasdagbok Says:

    Vet du vad. Jag tror att du är ledsen för att du är trött helt enkelt. Och att du är trött är ju inte att undra på när man läser.

    Jag känner starkt igen mig i känslan av att allt är bra men att det finns en ledsenhet under ytan. För mig finns det såklart en naturligare förklaring, jag sörjer pappa och reagerar på det gångna helvetesåret, men samtidigt blir jag frustrerad över min uppenbara oförmåga att uppskatta det jag faktiskt har. Givetvis är det dumt och icke-konstruktivt att tänka så. Men kanske inte så konstigt?

    Du är ju redan bra på att känna dig själv och lära dig vad du behöver, att veta att fyra resdagar av fem är för mycket, t ex. Finns det mer att arbeta på där, för att skapa andrum? Inte vet jag vad det skulle vara, typ städhjälp?

    Men jag vet ju hur det är. Ibland kör livet bara ihop sig till ett enda trassel och man måste bara överleva.


    • Mjo, men jag var trött även under semestern. Om inte annat så till följd av att sömnen inte blir vad den borde vara när man börjar toksvettas så fort man vaknar till, vilket jag ofta gör ungefär vid halv fyra på morgonkvisten.

      Städhjälp… visst vore det bra. Men problemet är nog snarare att timmarna på en dag inte räcker till även om städningen lyfts bort. Barnen är lagda kl 21, sedan är det plock med skolväskor, tvätt och annat och så i säng. Jag behöver tid att andas och tänka och den finns bara inte. Utan sådan tid och med det jobb som jag numera har blir jag till sist dränerad. Introverta hämtar energi från umgänge med sig själv, eller hur det nu var. Jag behöver tid att nysta i mina egna tankar kring hur livet fortskrider och tid att lägga saker till rätta. När den tiden inte finns så blir det som att mer och mer saker lägger sig som en tjock röra i huvudet (ungefär som det ser ut inne i min tvättstuga faktiskt). Och så känns allting bara blä.

  2. helgasdagbok Says:

    Nä jag vet. Jag är också introvert och behöver verkligen tid att vara ensam och andas och när den inte finns blir det inte bra.

    Jag menade inte heller att din trötthet primärt skulle bero på hur du har det just nu, snarare att den grundlagts under en lång tid. Men det är ju klart att man blir trött när man inte sover. Hoppas du får den där gyntiden snart. Själv har jag god hjälp av en insomningstablett ibland, som inatt. Av någon märklig anledning sitter effekten i hela natten, jag somnar snabbt och sover utan att vakna. Eller så vaknar jag men minns det inte. Funkar gör det i alla fall.

    Jag funderar själv mycket i de här banorna. Ekvationen går inte ihop, en måste bort liksom. Gå ner till deltid? Kan ju hjälpa, om man har möjlighet till det. Eller så blir man bara ännu mera stressad. Städhjälp? Kan hjälpa, eller så blir man mer stressad av att plocka undan innan. Och så vidare. Det är inte alldeles lätt.


    • Fick just en gyntid. Om 1,5 månad. Fuck!

      Ja, deltid och omöjligheten i det. För egen del så är det restiden som ställer till det. Vi har restidsersättning i pengar men inte i komptid. Alltså kan en vecka med resor innebära åtminstone 4 timmar som jag får ut i pengar men som inte kan växlas in i tid. Därmed har jag svårt att få ihop till mina 40 tim/vecka, särskilt som jag bara får ihop 35 timmar när jag har barnen och alltså borde kompensera med 45 timmar när jag inte har dem. I teorin jobbar jag liksom redan deltid. Dessutom tar det ju extra tid att resa, packa ner och packa upp och allt det där extra pysslet.

      • Helga Says:

        Ja restid är ett helsike. Men det finns faktiskt arbetsgivare som låter de anställda kompa ut restiden som flextid. Och en liten arbetsgivare kan vara mer flexibel. Särskilt mot en uppskattad anställd som redan visat vad hon går för.

      • mia Says:

        Men inte behöver du till gyn för att diskutera hormonmedicin! Jag sökte hos vanlig läkare, de tog prover och konstaterade att mina hormonnivåer tydligt talar för att jag är i klimakteriet. Läkaren tog ett snabbt samtal med kvinnokliniken (då jag är rätt ung för att vara i klimakteriet) och sen fick jag medicin utskrivet mot framförallt mina vallningar. Kombinerat östrogen och gulkroppshormon, en typiskt medicin mot klimakteriebesvär. Nu har jag ätit den i två månader och märker en klar förbättring, framförallt på nattsömnen!

      • mia Says:

        Du behöver inte gå via en gyn för att få hjälp med detta! Jag sökte hjälp hos vanlig läkare som tog prover för att kolla hormonnivåerna (som tydligt visade att jag är i klimakteriet), och fick medicin därefter. Har nu ätit det i två månader och sover klart bättre utan dessa förhatliga svettattacker!


  3. Mjo, fast jag vill nog träffa min duktiga specgyn och prata om det först. Inte säker på att jag vill (och vågar) ta östrogen, jag vill resonera med henne. Dessutom är det ett par år sedan jag var på kontroll sist så det börjar bli dags nu.

  4. mia Says:

    Ursäkta kommentarsbombningen, trodde inte att den första gick fram och slängde då in en ny – i onödan visade det sig. 🙂

  5. rektorjennie Says:

    Gå till gyn. Men varför inte ta en vanlig läkartid innan? Ett litet stick i armen så kan de kolla upp dina värden. Samla på sig vätska och vara trött skulle kunna vara en bråkig sköldkörtel. Det kan ju vara bra att kolla tidigare än om 1,5 månad.

  6. Tudorienne Says:

    Inte ok!
    Blir utmattad av att bara läsa.

  7. Stenen Says:

    Alla dessa Kick-offer , även på helger , tycker inte jag är okej av arbetsgivaren! Även om det är toppenkul grejer som ordnad och även ” bjuds på” så är det inte okej att stjäla viktig familjetid från människor som arbetar hårt i veckorna. Tycker jag som är en fru med en man som har många kickoffer … Och jag har barnen hela tiden, vi är inte skilda så jag har aldrig andrum …


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: