Bussfrihet

Att för första gången släppa sin förstfödda fri på det enorma viset att hon ska åka buss från skolan och in till stan. Så småningom ska hon byta buss och fortsätta hem till Sunkradhuset. Inledningsvis får hon öva sig och landa hos mig på jobbet.

Jag instruerar att hon ska skicka sms när hon sitter på bussen. Det gör hon. Därefter går hon tydligen offline. Och jag, som smitit ner för att möta henne, hittar ingen rödhårig tioåring på busshållplatsen.

Inte svarar hon när jag ringer heller. Helvete! Var är hon nu? På en buss på väg till en annan landsända?

Men just som jag står där, mitt emellan busshållplatsen och jobbet, ringer min telefon. Nu står jag här nedanför ditt jobb! Är du där?! Men var kom du ifrån?!

Hon hade förstås klivit av där hon skulle och gått genom shoppingcentret samtidigt som jag passerade på utsidan. Det var inte mer med det. Och hon följer med mig upp på jobbet och dricker choklad när det är kafferast. Jag tittar på henne. Inte var det så många år sedan jag nästan fick hjärtinfarkt av att hålla henne från att äta upp lecakulorna i alla blomkrukor. Och nu åker hon buss själv.

Annonser
Explore posts in the same categories: Mammaliv, Uncategorized

One Comment på “Bussfrihet”

  1. Helga Says:

    Haha, känner igen raddan med smileys!

    Men det är ju inte klokt. Var kom den långbente tioåringen (med 40 i skor!!) ifrån och vart tog den rundkindade bebisen vägen?


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: