Fyra liv

Mitten av oktober. Hösten rullar på.

På utvecklingssamtalet här om dagen sa jag att jag har liksom fyra olika liv. Det är jag och barnen, jag och Arne, jag, Arne och alla barn och jag ensam. Jag är medveten om att du nog är den av alla här som har den mest utmanande familjesituationen, sa chefen. Inte på något negativt vis. Bara konstaterade.

Jag andas aldrig om att det kan vara ett tufft upplägg. Tufft upplägg, det var att vara gravid med en otrogen äkta man som bara ville bort, det var att leva utan vuxen kärlek. Förresten tycker jag själv att jag har tagit ut allt av hänsyn jag har att förvänta mig på jobbet. Det var en hel massa år av krisande där det känns som att jag alltid var utsliten, söndergråten. Att träffa någon med många barn och försöka matcha ihop det förhållandet in i mitt eget liv var mitt eget val och ingenting jag kan förvänta mig extra förståelse för.

Men det är klart att det är slitigt. Jag har ett utmanande och roligt jobb men det är slitigt att resa och och det är slitigt med all extratid som går åt. Jag har en underbar särbo men det är klart att det är slitigt att vi har så lite tid för varandra. Och det är roligt med en växlande vardag men det är också slitigt att den liksom inte…rullar på.

Fyra olika liv, vart och ett av dem njutbara på sina egna vis. Ensamtid med barnen. Storfamilj. Ensamtid med Arne. Egentid.  Fyra olika liv. Ibland känns det som att jag vandrar ut och in i olika scenuppsättningar på en teaterscen.

Annonser
Explore posts in the same categories: Majaliv, Uncategorized

2 kommentarer på “Fyra liv”

  1. Helga Says:

    Fint beskrivet. Jag är inte precis avundsjuk, fast ja jo kanske. Lite.

  2. ankaspringer Says:

    Förstår dig så väl. Jag har en granne som har en sjuåring varannan vecka, och en pojkvän några gator bort som har exakt samma barnveckor som hon. De åker på helgresor, chartervecka i somras, lever ett så himla lyxigt vuxenliv. En del av mig skulle vilja ha det så, nu när jag träffat en man med sen länge inarbetat varannanveckasliv med ett fullt fungerande ex. Vilka helger vi skulle kunna ha, sovmorgon och museer och Höststockholm och brunch och svampskog.

    Å andra sidan är jag ganska nöjd med att jag har ETT liv. Jag är tvåbarnsmamma på heltid. I slutet av sommaren var jag med min snubbe på födelsedagsfirande hos kompisar till honom en kväll. Mina barn var hos mormor hela helgen, hans var hos sin mamma, men alla andra var ju gifta och hade sina barn med sig. Jag var där utan barn, som en del av ett etablerat par. Känslan var så märklig där till en början – är det här jag? Var är mina barn? Vem är jag om jag inte är deras mamma?

    På samma sätt är det ju märkligt för honom – han som varit van vid all den här barnfria tiden. Om han vill vara med mig hänger mina barn med på köpet, och de skulle ju hellre slippa honom. Vad ska han på deras mamma och göra, liksom? Låt henne vara, hon är VÅRAN!

    In och ut på en scen. Det är bra beskrivet. Du är smart och bra, Maja.


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: