Arkiv för november 2016

Vidvinkelsynen

november 28, 2016

Det pratas jul. Julklappar, tomte och kusiner. Varken Bill eller Bull tror längre på tomten men Bill förmanar Bull att han inte får avslöja sådant för de yngre barnen. Bull funderar lite.

Jag säger bara att JAG inte tror på tomten. Jag säger inte att tomten inte finns. 

Och det är här som man känner att man har gjort ett bra föräldrajobb.

Nerf – den gående klubben

november 25, 2016

Bull: Jag och G ska bilda en Nerfklubb hemma hos oss. På lördag. 

Jag: Vad gör en Nerfklubb då?

Bull: Går omkring. Kanske sover över. Och kanske Nerf-lekar. 

Vätskedrivande

november 22, 2016

Min gyn ringde som svar på mitt desperata mail från gårdagen. Jag får vätskedrivande utskrivet. Hon kan inte lova att det hjälper men jag kan prova.

Jag är orimligt glad just nu.

Mutter

november 21, 2016

Tänker att idag är det väl ganska exakt en månad till vintersolståndet. Sedan vänder det. Och då är det ganska exakt en månad tills det är lika mörkt som det är nu. Tjoho.

Jag tror att jag blir mer och mer mörkerpåverkad ju äldre jag blir. Efter en fin helg med Arne vaknar jag kallsvettig och illamående i någon form av chock över att klockan ringer. Längtan efter barnen kastar sig över mig. Ute är det mörkt som i en säck, så mörkt och öde att jag tänker att min klocka måste gå fel, det måste vara mitt i natten.

Jag har bokat klipptid långt före det borde var dags pga hatar min frisyr. Vad hände förra gången? Hon liksom klippte ingenting. Bara jämnade till utan att vi hade kommit överens om det. Så att det blev helt hopplöst. Jag har klippt lite här och var i det själv. Det blev det i alla fall inte värre av. Imorgon får hon en ny chans.

Om jag inte hade dragit på mig två kg vätska på två dagar förra veckan hade jag köpt nya jeans. Hej jag heter Maja och jag har arsle som en flodhäst. Hej jag heter Maja och jag kommer att gå på jobbet i pyjamasbyxor.

 

 

Betvinga november

november 18, 2016

Fredag eftermiddag. Ute svart, blött regn. Jag och Arne har helg ihop. För första gången någonsin en hel helg ihop. Så synd att orken att planera inte funnits. Vi kunde ju ha gjort saker. Bjudit någon på middag, rest bort, bokat biobiljetter. Men denna vecka har jag varit ett hormonellt vrak. Sover dåligt, vill ingenting, känner mig samtidigt både labil och totalt känslolös. Opåverkad, fyrkantig och grå. Som att sitta i en kartong högt upp på en bergstopp. En kartong utan titthål som när som helst kan rasa nerför en av bergssidorna i farlig fart.

Men i kväll ska vi gå ut och äta. Betvinga det blöta novembermörkret med stearinljus och mat som någon annan lagar. Jag tror att det blir bra.

Åt helvete

november 16, 2016

En månad snart. Imorgon tar jag sista tabletten på första kartan Novofem. Effekt… tja, jo. Jag sover bättre för jag vaknar inte och svettas. Kanske mindre humörsvängningar om man skulle försöka räkna ut ett humörmedel över tid.

Men idag, denna näst sista dagen före hormonsimulerad mens, är jag färdig att riva ner hela världen. Skulle man inte bli av med humörsvängningarna? På ett dygn har jag lagt på mig exakt 1 kg vätska och jag skulle kunna slå ihjäl någon. Hela cykelturen till jobbet gick jag metodiskt igenom folk som, vid något tillfälle i livet gjort något dumt mot mig, och planerade detaljerat på vilket sätt jag skulle ringa upp dem och skälla ut dem. Jag hatar mina kläder, mitt smink, min frisyr (nära att ge mig på den med kontorssaxen), mitt jobb, mina kollegor, vädret, året och Agnes Wold med sitt uttalande om att det går ÖVER.

Dra åt helvete.

Lösenordsskyddad: Illustration

november 15, 2016

Det här innehållet är lösenordsskyddat. Vänligen ange ditt lösenord nedan för att visa innehåll:

Seriöst – som Bill skulle säga

november 14, 2016

Helt fascinerad betraktar jag bilderna i mitt FB-flöde. Det finns alltså människor som anordnar maskeradfest. För vuxna. Inte jättemånga vuxna, typ tre par. Maskeradfest.

Inte så att jag har någonting emot maskerader. Maskerader är kul. Sist jag var på en maskerad var jag typ tretti, antalet gäster var typ tjugo och alla var skitpackade. Hejhopp. Det var länge sedan och tid hade man.

Det som fascinerar mig med den här maskeraden är att vuxna människor har tid över att göra totalt… onyttiga saker. Köpa, sy eller låna fula kostymer. Bara för att typ käka parmiddag ihop.

Vem har så mycket tid över i sitt liv?!

Sa hon som har haft sjuka barn i dagarna tre och som har sovit en natt ihop med sin särbo på två veckor. 

Ännu ganska liten

november 10, 2016

Jag får ingen kram när jag kommer hem. Kaxigt sätter han sig i soffan och retas. Pussa honom får jag inte heller göra. Uäk! hojtar han, skrattar och vrider bort ansiktet.

När det är läggdags ska han sova i egen säng. Varför det, frågar jag. För att jag vill det, svarar han. Och jag tänker att kanske lyfter jag över honom i min säng ändå. Bara för att få krama honom lite denna Trumpna kväll.

Men när jag ska lägga mig ser det ut så här i min säng:


Hela natten ligger han tryckt mot mig. När min klocka ringer 05.30 sätter han sig förvirrat upp. Du kan sova en stund till, säger jag, jag väcker dig om en halvtimme. Men jag vill vara med dig mamma, säger han.

Och så blev det så

november 9, 2016

Trump. Det var med sorg i hjärtat jag läste nyheterna på mobilen när jag vaknade. Med sorg i hjärtat och inte med chock. Jag har anat detta, har anat det ända sedan i somras.

Det finns många läxor att lära här. Inte minst för vårt eget Sverige. Det finns onda krafter som kanske inte är så stora. Men när de verkar genom människor som inte tänker sig för. Som inte vill tänka. Som inte känner sig hörda, lyssnade på, förrän nu. Det är då som de onda krafterna får hävstång. Nästa val är två år bort.