Välkommen till mitt klimakterieliv

Jag går till min fina frissa som klippt mig i femton år. Hon frågar hur hon ska klippa denna gång. Jag har inte den blekaste. Hon föreslår en sak. Det låter inte bra. Hon föreslår någonting annat. Det låter inte bra heller. Jag vill gå därifrån och börjar gråta.

Hon klipper. Vi pratar. Hon stylar. Jag ser ut som Tommy Nilsson.

Jag börjar nästan gråta. Säger att det här känns jättekonstigt. Hon duschar ner hela stylingen och fixar om. Säger att nu är det mer Mia Farrow och att jag kan gå hem och känna på det och komma tillbaka om det inte känns bra. Det känns bättre.

I två minuter.

Jag tar selfie ute på gatan och börjar gråta.

Speglar mig på jobbet och blir vansinnig. Det här är någon sorts hockeyfrilla och den är hemsk. Jag vill lägga mig ner på golvet och sparka på saker alternativt hämta kontorssaxen och fixa eländet själv.

Ringer till frissan och säger att det här går inte. Har någon sorts förhoppning om att hon ska kunna klämma in mig redan idag. Resten av veckan är jag nämligen bortrest.

Nästa klipptid är åtta dagar bort.

Annonser
Explore posts in the same categories: Majaliv, Uncategorized

7 kommentarer på “Välkommen till mitt klimakterieliv”

  1. ankaspringer Says:

    Nämen å. Den dagen det ger sig på mitt hår kommer jag också att lägga ner, det är jag tämligen säker på. Kram!

  2. Virrig Says:

    Igen, hög igenkänningsfaktor…. inte frisören, men åt det hållet och knappt hanterbart. Det går i vågor dock så jag avvaktar med gyn-besök. Springer och moffsar choklad för att dämpa djupet i dalarna, firar med choklad när det går uppåt…
    Ta hand om dig!

  3. Lisa Says:

    KLIPP SJÄLV!
    Det är lättare än man tror och blir ganska snyggt. Vad har du att förlora? Fukta håret och ställ dig naken i badrummet. Sätt upp håret i tofs mitt på skallen för att få bort det. Klipp underhåret, längst bak och på sidorna först. Släpp sedan ner hår undan för undan. När du klipper håll hårtesten rakt upp och klipp (så blir det lite olika längd när det faller ner). Jag har klippt mig själv i över tio år och blivit allt skickligare. Varför betala och se ut som en apa?

  4. Eva Says:

    Har man ställt till det så illa så får man jobba över, om inte samma dag så någon av de närmsta. Tur att det ordnade sig hos annan frisör i alla fall.

    Det här med gravt misslyckade frisörbesök väcker både sorg och lättnad hos mig. Min kompis lillasyster till frisören och blev så besviken att hon vägrade gå på den fest som hon hade planerat att gå på, djupt besviken för ”alla” skulle ju dit. Kanske räddade det hennes liv, festen var den vid Backaplan i Göteborg 1998, då drygt 60 unga dog och fler än 200 skadades 😢 Är såklart glad att hon klarade sig, och kan bli full i skratt av skälet, men fy f-n, fast det har gått snart tjugo år blir jag fortfarande så djupt tagen av det som hände.


  5. […] ska jag klippa mig. Med tanke på hur det blev sist känns det […]


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: