Arkiv för mars 2017

Skulle han inte gifta sig med mig och bo med mig alltid?!

mars 31, 2017

Tjuvlyssnat när Bull och hjärtevännen G spelar Minecraft:

Bull: Jag längtar efter att jag flyttar hemifrån. Jag fattar inte varför! Men då ska vi vara vänner, ellerhur?!

Annonser

6 år i ett Sunkradhus

mars 29, 2017

Så här i slutet på mars är det 6 år sedan jag flyttade in i mitt älskade Sunkradhus. Stunden när jag satt i mitt vardagsrum och skålade med mig själv i bubbel känns fortfarande alldeles nära. Nyinflyttad och fortfarande skakig i en tillvaro som kändes ensam men också fri.

6 år i ett Sunkradhus går fort. Jag tittar på bilder från de första veckorna. En del är förändrat men allting är sig likt. Så blir det när man inreder efter eget huvud och inte kompromissar. Det är fint att trivas.

Helgmornar på Majaveckor äter jag oftast min frukost i vardagsrummet. Läser DN uppkrupen i soffan medan jag dricker smoothie och enorma koppar kaffe med mjölk. Ofta blir jag sittande med blicken på någon av mina saker eller på hur ljuset faller in genom fönstret. Känslan av att vara alldeles hemma, av att kunna vara tyst och stilla med mig själv och bara tycka om att vara just här och nu.

Lösenordsskyddad: Saker som är fina

mars 27, 2017

Det här innehållet är lösenordsskyddat. Vänligen ange ditt lösenord nedan för att visa innehåll:

Allt normalt…

mars 27, 2017

När jag kom hem från min tjänsteresa låg det brev med provsvar från Tant Gyn i brevlådan. Jag, som hade förväntat mig återkoppling per telefon och därmed suttit på telefonen konstant i en veckas tid, öppnade kuvertet innan jag ens stängt ytterdörren.

Alla provsvar normala. Tant Gyn tycker att jag ska sluta med östrogen och Provera eftersom det kanske (observera: kanske!)  är de som orsakar att jag lägger på mig vätska. Det kanske inte heller är vad min kropp behöver. Om du har ytterligare frågeställningar boka en tid. Klart slut och sluta besvära mig. (Det sista var min tolkning.)

Jaha. Jaha?

Nog är det väl jävla underligt ändå. Så här gick snacket när jag fick eländet utskrivet.

Det var inte som att jag gick till henne och bad att få hormoner utskrivna. Jag frågade om råd och hjälp och fick ett recept. Plus att jag skulle sluta med progesteronkrämen jag köper på nätet, den var dyr och onödig tyckte hon.

Fem månader sedan är mitt facit följande:  Minst fyra kilos viktuppgång. Progesteronkräm går inte att leva utan.

Nej, det var inte som att jag gick till henne och bad att få hormoner utskrivna. Jag gick till henne för att jag hade problem och hormonerna var hennes förslag till lösning på mina problem. En lösning som inte funkade alls. Så då tar vi bara bort hormonerna – och alla lyckliga?!

Fast mitt ursprungsproblem är ju kvar. Mitt ursprungsproblem plus fyra kilo till, precis det jag absolut inte ville skulle hända. Och vad fan gör jag nu?

Men det var med viss lättnad jag plockade bort medicinerna ur badrumsskåpet. En konstig frihetskänsla. Nu har jag åtminstone provat detta. Nu behöver jag åtminstone inte be Tant Gyn om lov mer eller sitta och vänta på att hon ska ringa.

Läkarvetenskapen kan ju predika på nätet och säga att diverse naturpreparat är dyra och onödiga och inte hjälper för det är inte vetenskapligt bevisat. Men vad fan erbjuder de oss för alternativ? Dunderhormoner eller ingenting alls. Klä dig svalt, sov med öppet fönster, sluta väga dig, motionera mer för en kropp som är van att svettas mår bättre, yadayadafuckingyada, tyst nu och gnäll inte mer, det här är minsann i-landsproblem och helt naturligt och det heter övergångsåldern för att det går öööver. Eller med andra ord: var en mogen kvinna och acceptera att livet inte alltid är kul och försök för helvete inte göra någonting åt det. Köp dig en linneklänning i tältmodell från Gudrun Sjödén så har du plats att både svettas och svälla. Omfamna din inre jävla tant och om du inte känner dig som en tant så är det bara för att du lever i förnekelse.

Depp

mars 21, 2017

Klev just ut ur en provhytt. Alltså, nä. Nä, nej, njet, nope. Jag vägrar detta.

3,5 kilo upp på fyra veckor. Det finns fan ingenting i min garderob som funkar och imorgon ska jag på jobbresa. Någonting måste jag ju ha på mig.

På riktigt. Åsynen av mig själv utan kläder i en provrumsspegel just nu. Jag skulle kunna lägga mig ner på golvet och gråta. Jag bubblar över åt alla håll. Det ser ut som någon annans kropp. Inte ett klädesplagg sitter smickrande. Nu ser jag sådär vätskeknölig ut till och med på överarmarna. I stället för nya byxor köper jag vätskedrivande te som smakar fan och inte fungerar.

I torsdags tog jag prover men ännu har jag inte fått någon återkoppling. Jag lever, andas, äter och sover med telefonen i handen. Ring nu, jävla eländans tant gyn.

Lösenordsskyddad: Det allmänna kaoset

mars 21, 2017

Det här innehållet är lösenordsskyddat. Vänligen ange ditt lösenord nedan för att visa innehåll:

Självutnämnd sådan

mars 20, 2017

Bill, min språknörd, för en livlig diskussion vid matbordet om hur någonting ska sägas. Bull diskuterar lika livligt emot och påminner mest om ett nättroll i sitt sätt att argumentera.

Bill:  När blev du expert på grammatik?! 

Bull: Ja… för några år sen!