Nordalsfjället

Nu är det en vecka sedan vi kom hem från fjällen. Andra gången för fjällsemester tillsammans med Arne och hans döttrar. Tre hela dagars skidåkning.

Det största på resan var klättringen upp på Nordalsfjället. Bill har tjatat sedan förra våren. När får jag klättra upp på Nordals?! Och nu är det så att den klättringen inte på något vis är inom den familjemässiga komfortzonen. Nordalsfjället ligger utanför det kontrollerade skidområdet. Där finns den legendariska Nordalsbranten, där kan det gå illa om man väljer fel väg (så nerför branten skulle vi INTE). Och har man påbörjat klättringen måste man fortsätta, det går inte att vända halvvägs.

Alltså har jag sagt att vi får se. Det får inte vara lavinfara, det måste vara sikt och får inte vara flatljus. Du måste orka och dessutom måste det vara okej för övriga i sällskapet att vi är borta en timme på egen hand.

Den andra skidåkardagen yppade sig tillfället. Fem ur vår lilla grupp på åtta gav sig iväg på äventyr.

När man klättrar upp på Nordals måste man bära skidorna. Själv har jag en ryggsäck med skidfäste för mina skidor. Jag vågade inte låta Bill bära sina på axeln när hon skulle klättra utan valde att bära dem åt henne. Det lär jag för övrigt inte göra om, att ta mig upp med så mycket extra tyngd var värre än jag hade tänkt mig, jag var nära att kräkas några gånger på vägen upp. Bill och Tjatte drog iväg som två bergsgetter med bara stavarna medan jag och Arne agerade sherpas åt dem.

När jag väl kom upp dit där skidåkarna njuter en stund innan nerfärd syntes inte Bill och Tjatte till. Jag som hade förväntat mig två ungar med krav på dryck och en chokladbit. Jag ringde. De hade gått ytterligare en bit och var på fjällets topp. En rusig Bill hojtade att det var fantastisk utsikt, kom upp! Jag svarade att jag orkar inte gå en enda meter till, ni får komma ner. En stund senare kom två glada brudar galopperande med stavarna i händerna.

Åket ner var fantastiskt. Hela upplevelsen var fantastisk. Det är svårt att smälta att den lilla unge som jag lärt upp i skidbackarna numera klättrar upp och tar sig ner på sådana ställen som är omskrivna  och omtalade av riktiga skidentusiaster.

Nästa gång får hon dock bära sina egna skidor.

Annonser
Explore posts in the same categories: Mammaliv, Uncategorized

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: