Renoveringsprojektet

Jag fick en fråga om hur det går med renoveringsprojektet – dvs klimakterierenoveringen av Maja.

Jodå. Det går faktiskt äntligen åt rätt håll. Phu.

Kort beskrivet så här. Efter att jag slutat med östrogen utan att märka ens en miniliten positiv effekt av det insåg jag till sist att jag förmodligen hade skyhögt för mycket cirkulerande östrogen och att det var orsaken till att jag pendlade så förbannat mycket uppåt i vikt. Några veckors avhållsamhet från alkohol samt östrogensänkande mat (läs broccoli!) samt högre dos och starkare progesteronkräm gav till sist effekt. Därefter har jag kunnat börja jobba på att få bort överskottsvätskan ur kroppen. Och nej, det är inte som min gyn tror, så att man till sist bara kissar ut den. Överskottsvätska fastnar, blir trög och blir till sist hård. Det blir liksom stopp i systemet och den måste masseras bort. Vilken aha-upplevelse för några veckor sedan när jag plötsligt förstod att anledningen till att brösten ökat i storlek och var ömma konstant var att det var stopp i systemet som kunde masseras bort. Två kilo från bröst och mage försvann på bara några dagar. Plötsligt, strax innan fjällen, kunde jag knäppa mina skidbyxor igen.

Det här med hormoner alltså. Jag hoppas att jag är på rätt väg nu. När jag levde ihop med Pelle kunde han ha någonting som jag kallade Mekanisk Depression. Det var när något objekt han pysslade med inte fungerade som tänkt och han inte ännu hade klurat ut varför. Mekanisk Depression innebar att Pelle gick in i sig själv, verkade sur och konstant funderade på vad det var som orsakade problemen. Det senaste halvåret har jag haft Mekanisk Depression över hur min kropp fungerar. För tillfället känns det som att jag har fått koll på läget.

 

Explore posts in the same categories: Majaliv, Uncategorized