Traditionsenlig försommar

Bills födelsedag i måndags och idag skolavslutning. Precis som alla år är jag så splittrad och stressad att jag… att jag tar på skygglappar. En sak i taget, jobba undan, nästa sak. Och vad jag önskar att jag kunde uppleva födelsedag och skolavslutning utan att mestadels känna stress och nervositet. Viktigast av allt, att båda barnen får det som de behöver av mig. På skolavslutningen hålls det avslutningstal och fika i respektive klassrum. Båda barnen vill ha mamma hos sig. Jag springer mellan och gör mitt bästa för att vara på två ställen samtidigt. Det går ganska bra. All ork och kraft går åt till detta – att se båda barnen lika mycket och så att de inte känner att jag inte fanns där för dem. Att andra människor vill prata med mig, att mina föräldrar är där och att min pappa envisas med att prata om saker för att föra konversation gör mig bara irriterad. Jag orkar inte ta in.

Jag som älskar försommar. Ljuset, den skira grönskan, doften av hägg. Hela tiden missar jag den. När jag sitter en ensam stund i bilen och kör in till stan är jag en blandning av gråtfärdig och irriterad utan att ens veta varför. Vad jag behöver är nog timslånga promenader i mjuk kvällssol tills dess att tankarna stillnat och andningen landat i magen.

Annonser
Explore posts in the same categories: Majaliv, Uncategorized

4 kommentarer på “Traditionsenlig försommar”

  1. Åsa Says:

    Åh vad jag känner igen känslan. Inte att behöva stressa mellan två barn iofs men känslan av att stressen tar över. Skulle hellre promenera med dig som klokvän i sommarkvällen.

  2. Lisa Says:

    En sommar när min son var drygt tre bestod min semester av 20 minuters promenad för att hämta en sak jag glömt. Alltså EN promenad. Men den var på landsväg med skir grönska på båda sidor. Och helt på egen hand. Har nog aldrig njutit så intensivt!


  3. Jag gissar att du gärna är en person som känner ansvar och inte vill känna skuld. Det kostar såklart att ligga steget före på jobbet, med barnen, med vänner och och i relationer.
    Så finns det dem som hellre vill känna skuld än ta ansvar, och de som gör varken eller. Vet inte riktigt vart jag vill komma, men kanske får du lite energi-obalans i längden med att du tar på dig så mycket ansvar? Det är ju bra att du gör såklart, men kräver återhämtning och återinvestering i dig själv; och att du tar ansvar för dig själv också. Megakram

  4. Fia Says:

    Får alltid lite ångest när blå- och vitsipporna har blommat över och den skira grönskan övergår i djupgrönt. Ångest över att jag inte hann/passade på att njuta…


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: