En av gångerna jag älskar honom alldeles extra mycket
Vid matbordet säger jag något om att om inte Bill hade velat bli till så hade vi adopterat ett barn, att både jag och Pelle så väldigt gärna ville bli föräldrar.
På Bills och Bulls skola går storasyster B och lillebror M. Deras pappa bor granne med Pelle. Storasyster B är adopterad från Sydafrika medan lillebror M kom som en biologisk överraskning.
Bill säger att B är den enda på skolan som är adopterad. Jag ska just säga något om att det kan ju inte Bill riktigt veta, att man kan vara adopterad även om man inte är svart med afrohår. Men jag hinner inte.
Bull (spontant): Jaså, var det hon som var adopterad? Jag trodde att det var M.
M är rågblond och mycket lik sina föräldrar.
Jag stänger munnen och ser till att inte le det stora leende som vill tränga fram.
Jag (neutralt): Varför trodde du att det var M som var adopterad?
Bull: Jag vet inte. Jag har nog bara missförstått.
Explore posts in the same categories: Mammaliv, Uncategorized
Hemma hos Maja Gräddnos 
maj 25, 2018 den 12:45 e m
Haha! Det där är så underbart! Vi har varit med om liknande flera gånger. Sedan Q fick sin ADHD-diagnos har flera oss ganska närstående – vuxna alltså! – fundersamt frågat vem han kan ha ärvt det ifrån. O:s brorsa har väl troligtvis ADHD, osv. Och vi ba ehh, hallå?
maj 25, 2018 den 7:53 e m
Så härligt!!!
maj 26, 2018 den 3:25 e m
Jag berättade din historia för mina 17 -åriga enäggstvillingar. Då berättade den ena av dem att när hon var liten var hon övertygad om att hon var adopterad, men inte hennes syster! Vi skrattade gott åt det!
maj 28, 2018 den 9:06 f m
Har du ok på att ta igen tiden t ex under barnens veckor? Antar att det är värt det då. Annars inte. Inte hållbart.
maj 28, 2018 den 9:07 f m
På fel ställe!
maj 28, 2018 den 9:56 f m
Vi har flextid, så ja. Men jag blir faktiskt lite provocerad av din kommentar. ”Antar att det är värt det då. Annars inte. Inte hållbart”
Vad skulle alternativet vara? Det här är mitt jobb, min tjänst och vad som ingår i den. Det går inte att välja bort vissa delar men samtidigt behålla tjänsten. Roliga och välbetalda jobb går sällan hand i hand med en jämn arbetsbelastning. Ibland är det stressigt, ibland är det lugnare. Jag skulle vilja säga att frihet under ansvar är vad som gör tillvaron hanterbar. Schemat för de tre dagarna hade jag lagt själv. Det blev körigt eftersom maj/juni är en körig period och jag vill passa på att hinna med så mycket som möjligt när jag ändå är på resa.
maj 28, 2018 den 12:31 e m
”Inte värt det” om du inte kan ta igen tiden menade jag. Själv rest och jobbat så utan friheten att ta igen. Det är inte hållbart i längden. Jag gick sönder. Men har man tilliten från organisationen att kunna kompensera med lugnare dagar så är det ok att jobba mycket i perioder. Den berömda balansen antar jag.
maj 28, 2018 den 3:01 e m
Fint 🙂 Det skulle ju för all del kunna vara så: mamman fick biologiskt barn (efter affär?) med färgad pappa och adopterat ”blekfis-barn”. Historien får mig att tänka lån om den lille killen som ville ha samma frisyr som sin kompis och var alldeles uppspelt över att fröken inte skulle kunna se skillnad på dem ❤