Arkiv för januari 2020

Lösenordsskyddad: Stjärnornas krig

januari 6, 2020

Det här innehållet är lösenordsskyddat. Vänligen ange ditt lösenord nedan för att visa innehåll:

Trettonhelg

januari 5, 2020

Idag åkte Minstasyss & co hem och det umgängesintensiva lägger sig. Jag har tillbringat dagen med att plocka och småstäda och stöka tillbaka mitt kök till mindre format. Utdragbara köksbord är fantastiska. På nyårsafton var vi 13 personer som åt middag här. Det fungerade eftersom köket fick svälla ut och utökas med ett lånebord från mamma och pappa. En rejäl planering och omflyttning av kökssaker à la militär truppförflyttning gjorde att det fungerade. Och även om jag egentligen inte tror mig kunna laga mat (eftersom jag aldrig haft parmiddagar) så blev det gott och bra och alla blev mätta. Tretton personer skålade in tolvslaget och mina ensamma gråtiga tolvslag då barnen sov kändes långt borta men ändå så nära.

Det är så mycket känslor med julen. Stress och trötthet när man ramlar in i ledigheten, glädje och tacksamhet, minnen och skapande av minnen och även julmagi trots att jag är vuxen. Så smått börjar jag längta vardag nu, är mätt på både juldofter och julsmaker.

Jag har sprungit då tillfälle bjudits. En halvmil på isigt underlag, i både blåst och regn när så har varit, och det håller mig vettig. Annars hade jag fräst mer. Jag som verkligen inte är någon springperson, nog är det fantastiskt att jag ändå springer. 108 mil blev det under 2019. Det hade inte fungerat utan löpningen. För varje gång jag vaknar med stress i magen, katastrofkänslor, oro och spända axlar (och det är ofta – varför kan jag inte vakna som jag gjorde när jag var yngre och mådde bra av att ligga och dra mig?) hjälper den där löpturen som ren magi. Jag mår bra sedan. Oftast är jag både glad och energifylld, åtminstone har katastrofkänslor och oro klingat av. Allt annat, kondition, vikt och aptit och sådant, är sekundärt. Jag springer som ren jävla terapi.

Och så sorg. Tudorienne är borta. Det går inte att ta in. Så många peppiga, fina kommentarer jag fått under så många år. Hon var som en superlojal och rätt rivig faster, alltid på min sida gentemot vem det än vara månde som jag irriterade mig på eller vad jag än skrev. Det var inte så många gånger vi träffades irl egentligen, men hon var liksom självklar. En vän.