Archive for the ‘Sömn’ category

Där satt den!

mars 16, 2009

Imorse vaknade Bull klockan 05.59. Efter att ha sovit som en stock från halv sju kvällen innan. Inte ett enda uppvaknande. Där satt den minsann!

Och här sitter jag nu med min kaffekopp. Förmiddagsluren på 1,5 timme just påbörjad och mamma Maja behöver inte sova hon med. 1,5 timme av helt egen tid. Tvättmaskinen surrar, snön faller och förkylningen är på tillbakagång. Tack och bock och praise the lord.

Hur gjorde vi?

Till att börja med var det ett snilledrag att låta Bill och Bull sova i samma rum. Då får Bill komma över till vuxensovrummet när hon vill och jag fick Bull ensam för att kunna fortsätta styra upp sömnen.

Bull har den senaste veckan ökat sitt matintag någon helt otroligt. Ungen är hungrig som en varg och kastar sig över maten. Att försöka amma honom till sömns när han vaknade vid halv fem-tiden blev helt ogörligt. De gånger jag tog upp honom och gav honom gröt vid nämnda tid blev det inte heller, som jag hade hoppats, någon chans att sova mera efteråt. Då var ju ungen pigg som en spigg och somnade inte förrän lagom till att Bill klev upp. Så, återstod bara att återgå till AW-light och söva om med rumpbuff. Fyra mornar tog det. Faktiskt inte mer än så. Och visst kan det komma bakslag, men jag vet att grovjobbet är gjort nu. Det blir fort goda cirklar. Sova mer på natten – piggare på dagen – orkar mer på dagen – hungrigare på dagen – äter mer på dagen – tröttare på natten – sover ännu bättre.

Jag känner mig rent otroligt lättad. Visst har det varit mysigt att samsova med Bull, men det är också väldigt mysigt att samsova med Pelle. Och när jag och Pelle inte sover ihop blir det ännu lättare konflikter och avstånd som inte naturligt överbryggs genom att man somnar ihop. För att inte tala om att jag inte blir en riktigt bra mamma om jag inte får stunder för mig själv ibland. Om jag måste sova direkt barnen sover finns ingen plats för den Maja som inte bara är mamma. Och hon behöver också få plats.

Att Bill fortfarande kommer in till  oss på natten gör ingenting. Hon har sin egen madrass på golvet och somnar om så tryggt där. Jag antar att det hela löser sig med tiden och kanske fortare än vi tror.

Pelle är ett pucko

mars 12, 2009

Det tjorvigaste med att lära Bull sova är självklart Pelle. Säkert som amen i kyrkan blir det gnat och bråk, tårar och tråkigheter. Egentligen om petitesser. Men med 2008 innanför västen så är det inga petitesser som inte kan förstoras upp i det oändliga. I alla fall om jag inte aktivt väljer att älska, glömma och förlåta. I kväll bråkar vi om ekonomin.

Fan, jag skulle vilja spöa upp karln. Han har sovit hela nätter i en vecka medan jag har råddat båda ungarna hela nätterna. Och ge honom EN enda natt med delaktighet i vad som pågår och karln ser ut som sjutton svåra år. Åååå han är så trött åååå ynk ynk ynk inte bidra ett skvatt med någonting. Man skulle ju kunna tänka sig att han skulle få upp ögonen för hur mina nätter har sett ut och tindra beundrande och säga att jag är fantastiskare än fantastiskast som orkar. I stället ynkar han sig själv.

Det finns jävlar i mig inget osexigare än en karl som ynkar. Det skulle i så fall vara en ynkande karl i långkalsonger.

Ja, det går över. Det går över direkt vi får sova. Vilket inte känns så himlade långt bort. Men det RETAR MIG att det är mitt ansvar att vi ska få sova så att vi ska kunna leva ihop. Det RETAR MIG att jag liksom inte samlar pluspoäng att växla in mot någon trevlig bonus när jag tar större delen. Det RETAR MIG att han tar det hela för givet.

Eller så är jag kanske mest bara trött.

Kort nattrapport är att ungarna somnade fint i samma rum. Bill vaknade, grät och kom in till oss vid 00.30. 04.22 vaknade jag av att Bull gastade. Därefter tog det 45 minuter att söva om honom, vilket gav sovning i 20 minuter, omsövning på 10 minuter, sovning 10 minuter och sedan väckte jag honom (för att få sista ordet). En helt okej omstartsnatt.

Sömnprojektet del sjuhundrafyrtiotvå

mars 11, 2009

Sömnläget just nu är att jag oftast inte sover efter halv fyra på natten. Jag är så rädd att Bull ska väcka Bill att jag inte låter Bull försöka somna om själv. Bull har direkt gillat läget och börjat kräva mat redan halv fyra trots att han nu käkar som en hel häst på dagarna och borde klara sig hela natten. De dagar som Bill vaknat för tidigt somnar hon inte om eftersom jag och Bull är vakna. Då blir hennes dagar gnälliga, tråkiga, supertrötta och hungriga eftersom hon måste mattrotsa extra mycket när hon är trött. Pelle har vilat upp sig på övervåningen några dagar men nu är det dags att ta tag i sömnprojektet igen.

Bull måste lära sig att sova  hela natten. Samtidigt orkar jag inte vara stressad över båda barnen nattetid. Det värsta som finns är när båda gastar och jag inte kan trösta samtidigt. Jag ligger på helspänn hela natten för att undvika att sådant sker.

Så, eftersom Bill brukar knalla över till oss på natten provar vi nu med att låta Bull flytta ut ur sovrummet i stället. Denna kväll har Bill och Bull somnat i samma rum. Pelle och jag kommer, håll i er nu, att somna själva i sovrummet. När Bill planenligt kommer att tassa över och somna om i sovrummet tassar jag själv in till Bull. Då kan jag hjälpa honom att somna om i lugn och ro utan stress. Och då tar det förhoppningsvis bara ett par nätter till innan vi har styrt upp det hela hjälpligt.

Men frågan är ju förstås om Maja Herself kan somna. Det känns alldeles galet och nästan busigt att ha sovrummet för sig själv. Party!

Rapport från köket

mars 10, 2009

Just nu jobbar jag hårt på att hänga med i svängarna. Bull håller på och transformerar om sig från spädbarn till unge. Det går ruskigt fort.

Sovprojektet, som skulle innebära tolv timmars obruten nattsömn för lilleman, har gjort honom hungrig som en varg. Min lilla bebis som för två veckor sedan, huvudsakligen levde på bröstmjölk och bokstavligen petade i smakisarna, har blivit något helt annat. Rasande fort har vi svischat förbi gröt- och grönsakssmakisar. När omsomning vid fyratiden på morgonen visade sig vara en omöjlighet drog jag äntligen en klok slutsats. Det började med att jag antog att Bill var hungrig och försökte, alla goda föresatser till trots, att amma honom till sömns. Det gick inte. Så, vad är det för fel? Jo, Bull är en stor bebis. Han är betydligt större än Bill var vid samma ålder. Stor motor behöver mycket  bensin. Högoktanigt bränsle. Klart att det inte räckte med gröt och grönsakspuré längre. Jag vill ha rostbiff, som Oxen i Ture Sventon sa. Entré annan puré. Och här är vi nu.

Bill är fortfarande ängslig på nätterna och det är bara att inse att jag och ungarna – och förhoppningsvis inom en snar framtid även Pelle – kommer att befinna oss i samma rum nattetid. För att Bill ska kunna sova behöver Bull kunna sova. För att Bull ska kunna sova behöver han få i sig ännu mera mat än han gör nu. Vilket Bull inte har någonting emot. Så här mosas, puréas, mixas och värms barnmatsburkar i ett flygande fläng.

Ifall ni undrar vart jag har tagit vägen alltså.

Intresseklubben för sömnprojektet ombedes anteckna nu

mars 5, 2009

I morgon är det fredag och därmed en vecka sedan vi startade Projekt Sova Bättre. Det är dags för lite uppföljning. Härmed ombeds alla intresseklubbens medlemmar att plocka upp sina anteckningsblock.

Sovandet går… sådär. Men jag tror att vi är på rätt väg. Ett  par projektstörande faktorer har ju uppenbarat sig under veckan.

Numera lägger jag Bull medan han är vaken. Amning, mys och gos och sedan nedstopp i säng. Om så behövs lite rumpbuff och ramsa, det senare mest för sakens skull. Efter en lång dag med relativt väl genomtänkta lurar somnar han snabbt och för det mesta utan hjälp. Första natten fick jag buffa honom till sömns vid tre tillfällen, varje gång tog det tio minuter vilket kändes helt överkomligt. Klockan fem var det däremot jättesvårt att få h0nom att somna om och jag syndade mot AW-reglerna och tog över honom till mig, matade och han somnade om. Andra natten ungefär samma sak förutom att det tog tre minuter vid varje bufftillfälle. Tredje natten sov han som en stock mellan klockan 18 och klockan 03, därefter buff någon gång och käk klockan fem. Fjärde natten kunde han förmodligen ha sovit nästan hela natten utan omsövning. Men då började någonting. Eventuellt förkylning. Eventuellt tänder. Eventuellt magtjorv.

Troligtvis är det fler tänder på gång. När han känner av dem sover han dåligt men när han mår ok sover han mycket bättre än innan sömnprojektet. Så jag har gott hopp om livet.

Att införa nätter utan mat har resulterat i att Bull numera äter både gröt och puré med förtjusning. Han får gröt till frulle, puré till lunch, puré till middag och gröt till kvällsmål. Dessutom massor med amning. På bara några dagar känns han som ett mycket större barn. Han är stadigare till humöret, sover dagslurarna i längre och lugnare etapper och han orkar över lag mer.

Bara positiva saker alltså.

Men så är det ju detta med Bill. Bill som har börjat vara mörkrädd och som började komma över till min säng för en månad sedan. Att lära Bull sova i samma rum som en sovande Bill kändes inte möjligt. Pelle fick flytta ner från övervåningen och sova på madrass utanför Bills öppna dörr. Det hela har fungerat skitdåligt. Bill har sprungit upp en tre – fyra gånger per natt och skrikit mamma, gråtit och vägrat somna om.

Jag har fått tvinga mig att inse att som tvåbarnsmamma måste man ibland ta en unge i taget. Men roligt har det inte varit. Speciellt som Pelle verkligen inte klarar av att vakna flera gånger per natt, han blir deppig och helt enkelt eländig att ha att göra med. Hur den mannen har kunnat göra lumpen och mestadels ligga i fält är numera för mig en gåta.

Bill fick ju dessutom magsjuka natten mot måndagen. Hon har därmed sovit ännu sämre. Jag har dessutom varit nojigare med att söva om Bull eftersom eventuella nattliga skrik från honom skulle kunna betyda att även han blivit sjuk.

I natt är Pelle bortrest och ungarnas natt är bara mitt ansvar. Jag har bäddat på en madrass bredvid dubbelsängen och visat Bill att där får hon gärna sova ifall hon vaknar i natt. Jag tror och hoppas att det kan vara en bra lösning för att hela familjen ska kunna sova bättre. Ligger hon inte i samma säng som mig kanske hon inte vaknar om jag studsar upp och söver om Bull. Samtidigt verkar hon sova mycket tryggare och lugnare nära mig. Det ska nog bli bra, jag tror det.

 

Och jag VET att jag inte borde vara det. Men lite lite lite liiiite skadeglad är jag över att Pelle blir så totaldissad på natten. Payback för att han inte sov hemma på ganska många månader. Life´s a bitch and so am I.

AW Light

februari 28, 2009

På begäran, här är våran sömnkursversion. Men, Anna, jag tror den funkar absolut bäst på barn som inte har börjat krypa ännu.

Grejen är ju egentligen att lära sin lilla sötsnok att somna själv. För kan man somna själv så kan man somna OM själv. I AWs sova-hela-natten-kur gör man det genom att lugna ungen medelst rumpbuff i steg ett. Sen fyller man på med en liten ramsa (här hemma lyder den Godnatt Godnatt Min Lilla Skatt) som man upprepar just som barnet ska snorka till. Man får vara noggrann så att man inte vänjer barnet vid att bli buffad till sömns, för då sitter man där och måste buffa varje gång i stället. Nej, man ska buffa ungen lugn och go men sluta efter det och låta barnet somna själv. Och stegvis ersätter man buffning med ramsa och kan lugna barnet enbart med rösten. På mina barn så fungerar detta faktiskt mycket bra. 

Kör man på riktigt AW-vis så ska man lägga ett exakt schema för dagen när man bestämmer exakta tidpunkter för mat och lurar. Detta har vi aldrig gjort. Jag har nöjt mig med att hålla koll så att det inte blir för mycket sömn dagtid. Min erfarenhet från Bill är dessutom att när väl nattsömnen fungerar så började även de långa lurarna på dagen att funka utan problem – mycket skönt.

Natten som var vaknade Bull lika ofta som vanligt. Till min glädje gick det väldigt bra att somna om med buff i stället för bröst. Tio minuter per gång tog det, vilket kändes helt okej. Klockan fem ammade jag honom eftersom han då inte ätit på elva timmar och mina bröst höll på att sprängas. Men i natt blir det inget käk förrän efter klockan sex. Jag tror att det kommer att fungera fint.

Pelle har dock haft ett jättetjorv med Bill. Om hon, när Bull sover hela natten, fortfarande vill komma över till mig så kommer jag att fixa en madrass på golvet till henne. Om inte Bull skriker och väcker henne ser jag inga problem med att hon kommer över – snarare tvärt om!

Over and out från supertrista Maja

Tonight is the night

februari 27, 2009

Det riktigt stora sömntjorvandet började den andra februari. I över tre veckor har jag inte någon natt sovit mer än två timmar på raken. Bull har fått två tänder. Bill har börjat komma över till mig och Bull och vaknar därmed när Bull vaknar. Dessutom blir jag klämd mellan Bill och Bull och har därmed svårt att sova även om båda ungarna sover. Resultat; vi är alldeles knäckta alla tre. Pelle sover på övervåningen men är knäckt för att han a. Aldrig får sovmorgon och b. Har dåligt samvete för att det är han som sover.

Så, beslutet togs imorse. Uppstigning kvart över fem. Pelle kom upp och var arg för att vi aldrig får sova. Jag grät. Allting kändes eländigt och omöjligt. Såhär kan vi inte ha det. Bull är nog stor.

Det är dags.

Det är dags att styra upp sömnen. Med Bill praktiserade jag någonting som jag benämnde Anna Wahlgren light. Det fungerade strålande. Jag hoppas på favorit i repris. Samtidigt flyttar Pelle ner och sover utanför Bills dörr. Hon får återgå till att sova i egen säng. Jag ser fram emot två eller tre helvetesnätter, men efter dem ska alla familjemedlemmar sova i sina egna sängar. Som bieffekt hoppas jag även att Bull, när han inte längre får käka på natten, blir betydligt mer intresserad av gröt och puré.

Enda nackdelen är att jag själv nu, med omedelbar verkan måste bli mer noga med vad jag själv stoppar i mig. Efter att jag slutade nattamma Bill gick jag upp två kilo. Det ska inte ske igen.

Tonight is the night. Jag har, vid skrivande klockslag, sövt om Bull medelst rumpbuff en gång. Det gick bra. På återhörande under morgondagen. Om jag lever då.