Läroinlägg den första juni

Den första juni brukar jag citera en dikt (eller vers?) av Kajenn. Den heter Lärodikt den första juni. Lärodikt sitter som berget hos mig och den dyker ofelbart upp när det doftar hägg ute. Hägg och gräs som klippts för första gången.

Igår dök den upp. Första juni. Sommar. Lärodikt. Och jag började nästan gråta. Det är så nytt, allting är så nytt. Jag vet ingenting. Vet ingenting vad som händer.

Jag letade bakåt i bloggen för att vara lite lat och inte behöva skriva ner den igen. Förra året citerade jag den inte. Nä just. Tacka fan för det. Men här kommer den:

Var glad min själ åt vad du har,
nu har du hundra sommardar,
och detta är den första.
När solens lopp sin ände tar,
då har du nittionio kvar,
och någon blir den största.

Ge noga akt på var du står,
imorgon är med ens igår,
det går så fort att vandra.
Lägg märke till att vad du får,
är hundra sommardar per år,
imorgon är den andra.

(Kajenn)

Ge noga akt på var du står… Ja, jag gjorde mitt bästa idag. Satt för första gången i solen på lokala sommarutestället och drack en iskall öl. Här ska vi sitta fler gånger i sommar! sa nyskiljda väninnan som hade sonen med sig och nöjde sig med cola. Här ska vi sitta fler gånger, sommaren 2011 blir den bästa någonsin. Och visserligen blev jag så småningom lika iskall som ölen. Och visserligen hackade jag tänder hela cykelturen hem. Men hon kan eventuellt ha rätt.

Jag är bara lite rädd för den fortfarande. Sommaren 2011. Den är så svår att överblicka.

Förra juni kändes det så här. Med all rätt. Min radar var det inget fel på. Så blir det inte mer. Så blir det inte mer och jag ska sluta oroa mig.

Explore posts in the same categories: Majaliv