Vindsminnen
När jag är uppe på vinden och stuvar om och stuvar upp julsaker finner jag mig fastna över en av kartongerna med dagböcker. En har 1999 på framsidan i hologramtext och jag finner mig bläddra i den så länge att jag bestämmer mig för att plocka ner den och läsa igenom den. Förmodligen är boken köpt på rea eftersom jag skriver den under våren, sommaren och hösten 2000.
Det är vår första vår i Pelle-huset och jag skriver en del om husfix, gardiner och plock ur kartonger. Jag dansar jämt men finner mig ändå gå upp i vikt och känner mig för första gången i livet tjock. Jag skriver också en hel massa om jobbet. Det är roligt och stressigt, jag befinner mig mitt i smeten, är med där det händer, får tänka och tycka och leverera med för korta deadlines. Jag jobbar hårt och mycket övertid. Ibland får jag resa också. Under bokens gång funderar jag på detta med barn, att jag borde känna mig redo men inte riktigt gör det, jag vill att jobbsituationen ska stabilisera sig. Det är hela tiden huggsexa omkring mig, jag får vakta min position och jag vet att om jag skulle vara hemma med barn skulle jag bli hopplöst omkörd. Och det är ju så roligt detta. Hur ska du någonsin kunna vara barnledig från jobbet? säger Pelle när vi försiktigt, blygt kommer in på ämnet.
Och jag är stressad. Jag måste sluta fräsa åt Pelle, skriver jag. Jag märker själv att jag gör det och skäms för det. Jag måste skärpa mig.
Boken avslutas så här:
20 september 2000
Och jag då? Detta med barntankar har plötsligt smugit sig på mig såpass att det känns onödigt att gå till gyn för ett nytt recept p-piller för ett helt år. Vet inte om jag vill äta sådana ett år till. Nej, jag ringer nog och kollar om de kan skriva ut ett per telefon och sedan kan jag gå dit. Sedan…
Tänk om jag inte kan få barn. Man vet aldrig. Jag känner det som att jag vill prova snart. Sluta med pillren, se hur det går. För några månader tänkte jag att… om ett år kanske. Men nu tänker jag att om jag skulle sluta efter jul… om Pelle vill. Vi måste prata om detta.
Barn? Klarar jag det? Kan jag vara en vettig mamma? Och jag med min feghet, hur ska jag klara en förlossning? Och om det blir en pojke, klarar jag av att uppfostra en pojke? Och om det blir en flicka, klarar jag det? Vill lyckas skapa ett förtroendefullt förhållande. Men jag kanske blir en helnojig hönsmamma?
Explore posts in the same categories: Majaliv
Hemma hos Maja Gräddnos 
januari 27, 2014 den 10:53 e m
Vad häftigt att du skrivit dagbok, så detaljerat! Så spännande att kunna gå tillbaka till!
Jag har försökt ibland, men på något sätt inte velat skriva ner mina tankar och det är ju de som är intressanta sedan, inte vädret eller vad jag gjorde.
januari 28, 2014 den 1:58 e m
Känner ganska väl igen tankarna om jobb och barn. Herregud vad omogen man (jag) var på många sätt, fast jag ju var trettio år, med en rejäl utbildning OCH några års arbetslivserfarenhet. Rädslan att släppa sargen, kontrollen. Att prioritera jobbet så högt, det kommer jag nog aldrig att göra igen, eller jo kanske. I en nu mycket avlagsen framtid. Samtidigt upphör jag ju aldrig att förvånas över att jag idag är mycket mer effektiv och hinner med mer under mina korta dagar än vad jag gjorde på de långa övertidsdagarna.
januari 28, 2014 den 2:01 e m
Och ett år senare, ganska precis, gick det där företaget i konkurs. Jag tror det var då jag lärde mig på riktigt att en jobbroll och en arbetsplats är någonting väldigt flyktigt och att man ska titta väldigt noga på sina prioriteringar.