Sur.
Vaknar och är på dåligt humör. Jag har ingen orsak, jag vet det. Men ändå. Jävla julande, tänker jag. Det är kul ungefär kring första advent. Sedan blir det enbart krav och stress. Sitter vid frukostbordet och surar över DN med en miljard julrecept och tips på böcker att lägga i tomtesäcken. Allting behöver fan inte motiveras med jul i evighet innan den utbryter. Motiveras med jul och samtidigt pekas på det ojämlika och perversa i att vi kan lägga så mycket pengar som vi gör på detta samtidigt som det finns människor som inte har någonting. Jag läser och översköljs av julkrav å ena sidan och juldåligt samvete å andra sidan. Det räcker nu. Sluta!
Krav och dåligt samvete. Jag måste ta bilen och lämna pengar till en insamling åt Bills fröknar för jag antar med självklarhet att Pelle inte ens tagit till sig att en insamling sker. Samtidigt undrar jag över alla dessa insamlingar vid terminsslut, är de nödvändiga? Måste man samla in och fixa jämt och sant, blir någon glad över presentförpackningar med te egentligen? Varför ska det vara julklappar precis överallt? Jag älskar julklappar men de ska vara personliga, till och från människor man tycker mycket om. Fan ta alla presentförpackningar.
Och så ska jag baka chokladbollar till avslutningsfikat. Dåligt humör. Urdåligt humör. Jävla singelliv utan en enda sekund av att sitta i soffan och vara nära någon och titta in i tända ljus och bara känna att allting är fantastiskt. Jävla singelliv med spring och presentförpackningar och sedan, sent på kvällen, sitta ensam och försöka skapa stämning åt sig själv medan man äter vad man ska äta för att känna stämning och tittar på dåliga amerikanska filmer med jultema där alla får varandra på slutet. Ho ho ho.
Sedan skärper jag mig och skriver en lista på roliga saker som hänt de senaste två veckorna. Det är ganska många roliga saker.
Explore posts in the same categories: Majaliv
Hemma hos Maja Gräddnos 
december 15, 2013 den 4:11 e m
Ngn närhet med tända ljus och ”fantastiskt” förekommer inte här, trots äkta man. Istället har jag insett att alla arrangemang kring julen faller på mig. Det gör att jag vill reda ut: vad vill barnen ha vad gäller jul och vad känns viktigt för mig själv? För vem gör jag saker? Vad ska vara kvar, vad ska jag strunta i?
Sådant här, att jag är helt ensam vad gäller julförberedelser och barnens julfester och luciatåg gör att jag känner mig _fruktansvärt_ ensam. Att ens partner helt sonika kan ”checka ut” engagemangsmässigt.
december 15, 2013 den 5:28 e m
Tänker som du ang. alla dessa julklappar, mest oönskade saker till både vuxen och barn, tycker jag! Man köper ju ”bara för att man ska”. Jag tycker det är kul att ge en bra grej, som passar till personen, men då skulle nog bara ett par personer få julklappar om jag följde den instinkten 🙂 o de andra bli utan…
Ingela – jag hade det som du förut! Jag försökte trolla fram värme, julstämning, handlade klappar, slog in, skickade julkort, tände ljus (fan vad det blir varmt när du måste tända så mycket ljus!), planerade när o var julen skulle firas, räknade ut och lämnade schema för klämdagarna till dagis osv.
Nu gör jag fortfarande allt detta själv, men utan ångestklumpen i magen. Bara jag tar ansvar, och det är lättare på något sätt att jag numer inte har någon hälft att bli ledsen på när han inte engagerar sig. Hoppas du får en bra jul i alla fall!
december 15, 2013 den 8:56 e m
Susanne – tack för omtanken! Ja det kommer bli en bra jul, det tror jag absolut 🙂 Jag har barnen, jag har vänner och jag har mig själv – julen blir bra (och livet går vidare!).
december 15, 2013 den 11:45 e m
Word.
december 16, 2013 den 2:06 e m
Det är fel och åt helsicke och det borde man göra något åt. Men medan man inte gör det kan man lindra symptomen. En dos Grumpy Old Women – Christmas minst varannan dag fram till jul ordineras.Jag tror alla finns på nätet.