Mamman med hornen i pannan

Skolavslutning. Jag gör mitt  bästa för att vara minst två mammor, en för varje barn. Vill vara på två ställen samtidigt.

Ser en tant från byn. Hon som pratar så innihelsike. Ser hur hon fångat någon och står där och pratar om någonting helt irrelevant och tänker gubevars, hoppas att hon inte ser mig.

Fast det gör hon. Hamnar bredvid mig och börjar direkt. Jag hör inte vad hon säger, det handlar om någon som hon känner som bla bla bla. Tänker fan, jag vill hinna se mina barn och blir det någon tid över vill jag få några ord med människor jag känner. Hör mig själv svara hm…jaha…ja…jaha… Väntar på en paus i ordflödet för att säga ungefär att det var trevligt att se dig men nu måste jag titta till mina barn. Det kommer förstås ingen paus i ordflödet.

Och sedan tänker jag att nej, det här är skolavslutning, mina barns skolavslutning och min tid med dem. Inte tid för att vara artig med tanter som inte har koll. Inte tid att spela snällt och lyckat ex. Ingen lust att lägga en massa tid.

Mitt i ordflödet säger jag bara Nej, nu måste jag gå och leta efter Bull, vinkar till, ler. Och går. Bara går.

Jag känner mig fruktansvärt elak men det är ljuvligt att dra. Jag bor inte i byn längre och jag skiter i detta.

Explore posts in the same categories: Majaliv, Uncategorized